Två gånger försökte Malmö FF värva Patrik ”Bagarn” Rosengren. Två gånger var de helt överens, en gång var t o m båda klubbarna med på det men ändå rann det ut i sydöstsvenska moränen.
Det avslöjas i en kommande bok av debutanten och tidigare sportjournalisten i Blekinge Fredrik Persson. Boken handlar om Patrik Rosengrens karriär som tog slut för några veckor sedan. Den heter ”En ädel man” men en mer rättvis titel vore ”En bitter man”. För det Fredrik koncentrerar sig på, förutom lokalpolityr och byggnadsverk i Sölvesborg och Mjällbytrakten, är de två tillfällen då Bagarn inte värvades av MFF.
Och det handlar om ett av de största sveken i svensk fotbolls moderna historia. Personligen har jag bara angenäma minnen av Mjällbys fotbollsorganisation men behandlingen av Bagarn borde rendera dem något slags retroaktivt straff. Liksom ett offentligt förhör och en mindre sinnesundersökning av Nanne Bergstrand (mer om det i nästa text).
Den första gången är mest smärtsam. När MFF hade återvänt från Superettanträsket 2000 behövde man en bra mittback. Jag minns hur Bagarn hade varit suverän i båda mötena, framförallt i säsongspremiären på Stadion då han ensam plockade ner både Zlatan och resten av MFF anfall vid 2-2 matchen. Jag minns för jag var där och retade mig på den mittbacken som spelade likt ”Glenn Hysén på Wembley”: enmansförsvar och grymma glidtacklingar.
”Bagarn och fru” bjöds efter säsongen ner till Malmö och de ”gillade”. Enda problemet var att han hade ett år kvar på kontraktet med Mjällby som missat kvalet till allsvenskan två år i rad. Men Bagarn, då nyss 30 år fyllda, hade gjort 25 säsonger i sin lokala klubb och räknade självklart med att Mjällby skulle släppa honom när MFF betalde. Och det ville MFF göra.
Men Bagarn blev hemkallad till ordföranden i Mjällby som tillsammans med andra i styrelsen ”läste lagen ” och förklarade att de aldrig skulle släppa honom. Människor som Bagarn växt upp med och dagligen träffat i 25 år…
Med tanke på förutsättningarna så förstår jag Bagarns bitterhet. Här är lagets trotjänare som offrat sin karriär för Mjällby AIF och blott fått brödsmulor tillbaka – han jobbade under hela Mjällbytiden hel- eller halvtid vid sidan om. Och så får han en sista helt unik chans i en storklubb…
Hasse Borg värvade istället Daniel Majstorovic. Bagarn (och framförallt Fredrik Persson) kan inte låta bli att spekulera i vad som hade kunnat hända i fall han spelat för MFF: landslaget, kontinentala klubbar, upplevelser, storstäder, pengar på banken…
Bagarn var MFF:s förstaval med all rätt. Han var en av landets absolut bästa mittbackar vid den tiden, under i princip 15 år höll Bagarna den klassen att han borde ha varit ständigt landslagsaktuell – om han valt att spela i en andra serier än Division 1 och Superettan.
Nu spelade Bagarn ut sitt sista år, Mjällby missade för tredje säsongen det avgörande kvalet, och han gick sedan gratis till Kalmar. Där fler svek väntade…
Lämna ett svar