Varifrån fick Simon Bank det?

För ett tag sedan skrev den oerhört kunnige Simon Bank i Sportbladet att Barcelona med Johan Cruyff som ”mister” spelade 3-4-3. Kom inte ihåg exakt när, bara att jag reagerade på det och frågade mig – var fick han det i från, vad menar han med det?   Man gör det för utgångspunkten är att den kunnige Bank i princip aldrig har fel.

Läser nu Graham Hunters intressanta Barçabok som kommer på svenska på onsdag. Där dyker det besinningslösa påståendet upp. Och Bank har definitivt läst Hunter, han citeras på inlagan och i pressmeddelandet. På samma sida skriver Hunter att Amor var mittback vilket också är tokfel.

I ett annat kapitel hävdas att Alexánco förde Barça till EC-triumfen på Wembley 10992. Alexánco var gammal mittback som nu var reserv för den skadade Nadal. Alexánco gjorde jobbet men var alltför långsam, egentligen.

Boken är välskriven, bra researchad men efter det här läser jag den aningen mer skeptiskt än tidigare. Det är klart att man kan slarva men en formation bygger på så många ihågkomster och enskilda spelares positioner att det är svårt att tänka att tanken ens ska kunna slinta. Tjejernas Amor, alla gillade honom inte bara förnamnet – hur skulle han kunna spela mittback när Koeman och Nadal redan var där. Och Alexánco som reserv. Precis som Cruyffs nästan sjukliga behov av vänsterfotade vänsterbackar. Det fanns nästan inga sådana och man lade inte pengar på en utländsk vänsterback – det vore galet så istället dammsög storklubbarna Spanien på vänsterfötter. Ibland med katastrofala resultat…

Trots de uppenbara bristerna, Hunter har skrivit ett tidsdokument om fotbollens skönhet och det bästa lag som någonsin skapats. Insiktsfullt, välformulerat och spännande om 2000-talets fotbollsestetiska fullbordan. Framförallt förstår han hur mycket den katalanska nationalismen betyder för klubbens framgångar, och misslyckanden. Och han är inte nådig mot presidenterna Laporta och Gaspert. Eller mot Zlatan…

Graham Hunter har skrivit den näst bästa boken om Barça, någonsin.

Extra plus till Modernista för att de tryckte om omslaget och lade dit ett ç – alla svenska journalister och skribenter har inte förstått det här…