Läser nu inte mindre än fem böcker om Barça och Messi. Framförallt Graham Hunters bok ägnar Guardiola många sidor. De bekräftar Guardiolas annorlunda tränar- och fotbollskaraktär. De som jag själv upplevde i Camp Nous pressrum och som våra gemensamma vänners vänner har vittnat om. De berättar om alla hans geni och gåvor och hårda arbetsmoral: när han tog över Barça B i spanska tredjedivisionen såg han till att alla motståndarna filmades. Sedan ägnade han dagar åt att grundligt analyserna semiprofessionella lag som för tio år sedan spelade på grus…
Det finns två luckor i beskrivningarna av hans person: hur han hanterar besvärliga spelare och varför han gjorde FYRA säsonger i Quatar.
Det ena binder honom samman med Zlatan i PSG, precis Sport tror och Expressen skriver om det andra gör att det känns helt orealistiskt.
När Guardiola har en spelare som vägrar foga sig, som måste vara rebellisk i världens mest homogena omklädningsrum ( alla har bott i Katalonien i minst tio år och är under 175 cm…) så släpper han honom. Barca sålde honom, eller lånade ut honom – snabbt. Som med Zlatan, Helb, Etóo och några andra. I det sammanhanget är Zlatans vittnesmål om att Guardiola inte pratade kanske sant. Guardiola verkar inte vara den person som för långa och allvarliga samtal med omogna strulpellar – han bara släpper dem. i PSG skulle han ett helt lag och en hel klubb som just strular och uppträder egensinnigt – inte minst Zlatan!
Vad som talar för är de här fyra, märkliga åren i Quatar och att PSG:s ägare är just därifrån. Där finns en koppling, sen stark koppling. Och åtminstone teoretiskt skulle Guardiola kunna få ett femårskontrakt och hur mycket pengar han vill ha. Det måste naturligtvis vara fantastiskt lockande! Ingen skulle kunna motstå det utom just den Guardiola som skyr personliga konflikter!
Lämna ett svar