Död och uppståndelse på Tour de France

1958 testade den femdubble Tourvinnaren Jacques Anquetil och världsmästaren Ercole Baldani en helt ny, och annorlunda grej.  De bestämde sig för att i ett enda lopp, endagarstävligen Grand Prix Forli, köra helt odopade.

Det gick bra, de dominerade loppet men efteråt visar det sig att de var dödströtta. Varefter de bestämde sig för att aldrig göra om misstaget. Det fick räcka med en gång…

Historien återberättas i Søren E Jensen  ”Rumsas’ syge svigermor”. Det är en märklig liten gul bok med ett fantastiskt omslag. Jensen är cykelfrälst präst och dansk radioproducent. Inför varje Tour de France gör  Jensen intervjuer med cyklister och stallchefer. Eller gamla cyklister. Han skriver krönikor i några lokaltidningar och dessa, små cykelandakter, har han nu samlat i en liten bok på förlaget Vandkunst.

Jensen ifrågasätter om det är rätt att dopa sig. Men framförallt frågar han sig varför det sker och vem det är som ska döma cyklisterna. Jensen är helt klar över att det är ledningen för nationella och internationella förbund som av rädsla för att förlora pengar och makt dikterar villkoren. Favoritexemplet är när Michael Rasmussen i klädd den gula ledartröjan slängs ut ur Touren 2007 görs det på helt galna orsaker som aldrig skulle hållit i en domstol: Rasmussen har missat tre testtillfällen genom att inte meddela vart han befann sig. Menar Jensen.

Jensen försvarar cyklisterna och kritiserar de som profiterar på dem. Han vill utifrån sina kristna perspektiv och värderingar ifrågasätta hela hanteringen av dopning och menar att cykelsporten är falsk och utan moral. Och han hämtar gärna jämförande exempel från Bibeln.

Han går också igenom några av de mest kända dopingfallen i historien ur ett annat perspektiv. T ex dog inte den danske OS-cyklisten Knud Enemark Jensen av amfetamin och Ronicol. Problemet var att Ronicol bara sänkte andningsfrekvensen vilket gjorde cyklisterna tröttare. Förmodligen hade Enemark Jensen överlevt om han gjort som lagkamraterna, även tagit amfetamin.

Eller historien om Tom Simpson på väg upp mot Mont Ventoux. Det är en fruktansvärd berättelse om en man som är på väg att förlora allting men inte ger upp. Han var tvungen att visa resultat för att få förlängt kontrakt och nu ligger han sista i tävlingen med en  helt förstörd mage. Han har inte kunnat behålla föda och vätska på flera dagar  – istället är han full av amfetamin och konjak. Så han inget känner. Och ingen vågar tvinga honom att stoppa. Ett par hundra meter från toppen i den gassande solen, i det helt skugglösa månlandskapet, faller han slutligen av cykel. Huvudet är gult och vaxliknande – han har stekts ihjäl!

Alla böcker som skrivs för att författaren tycker det är en viktig bok blir nästan automatiskt bra. Eller åtminstone angelägna. Jensen har skrivit en bra bok som drivs av kärlek till människobarnen och deras cyklar. Det räcker väldigt långt!

PS Titeln anspelar på en av cykelstallens dopningsmugglare, Rumsa, som åkte fast i tullen med tusentals ampuller  och förklarade att det bara var till hans sjuka gamla svägerska.