Bra start, fel spårval

Bra racinglitteratur är en bristvara. ”Formel 1 – Sverige guldålder 1970-1978″ ( Idrottsförlaget)  gav från början ett väldigt bra intryck – den var inte skriven på dålig svenska och den var inte träig och resultat uppräknande som nästan all annan svensk racinglitteratur verkar vara. Men Conny Janner väljer efter en stark inledning fel spår.

Det hade kunnat bli spännande om han försökte beskriva tiden, racingkultur, atmosfären. Så som han delvis gör i kapitlet som handlar om 60-talet. Jag har för några år sedan skrivit om danska racingböcker som varit fantastiska på det – utan att tappa fartkänslan. Janner börjar ganska snart berätta hur varje enskilt lopp slutade. Typ Ronnie hade femte bästa träningstid men tvingades bryta på 27:e varvet. Jackie Stewart vann före … och utökade ledningen…” Allt sånt kan man läsa som statistik. Orden ska leva och inte tvingas räkna upp död statistik. Dessutom börjar Conny sammanfatta racingåret och tar inte bara med Formel 1 utan också resultat i rally. Och speedway. Det blir helt fel – varför inte hålla sig till ämnet, varför så rädd?

Mycket död och kuriosa och det gillar jag även om det kunde ges mer ingående skildringar. Innehåller knappt en enda kraschad bil. En knäpp kuriositet är att blivande F!-mästaren  Keke Rosberg vann det sista loppet någonsin på Dalslands internationella racingbana.

Från början gav jag den här boken ganska högt betyg men vill revidera det nu. Tyvärr.