Borg vs McEnroe

Den här duellen har växt fram som den mest spännande idrottsenvigen genom tiderna. Den bästa boken är fortfarande ”I huvudet på John McEnroe” men handlar egentligen inte så mycket om tennis utan ser det mer som en mental match.

Den här boken är nästan lika bra men har av någon märklig anledning inte översatts till svenska. Vad som gör den så bra är att Stephan Tignor är fd chef redaktör för ”Tennis” och skriver ständigt på tennis.com. Han är m  a o en av världens mest respekterade tennisskribenter. Han kan m a o tennis och man slipper fega , ointressanta analyser av siffror. Tignor tar sig an enskilda slag, teknik och annat som förädlar den här epikiska berättelsen.

Det mest spännande är ögonblicket då Björn Borgs egentliga karriär tar slut. Det ögonblick då den femfaldige Wimbledomvinnaren som aldrig vunnit US Open eller Grand Slam har en sista chans, och sabbar den.

Det är september 1980 och  finalen mellan Borg och McEnroe står 3-3  i game och 2-2 i set.  Det som mest skiljer spelarna åt är att McEnroe inte når sitt max för att hans temperament och brist på koncentration stör hans spel. Det stör inte ”The Ice Man”, eller Strindberg som Tignor kallar honom.

Men nu, alldeles inför avgörandet, då släpper Borg en serveretur från McEnroe. Den är lång men en glassförsäljare vid namn Art Italo (visst låter det som ett artistnamn för en italiensk glassförsäljare…) tycker tvärtom. Han dömer in bollen och Borg reagerar. Han kan inte behålla sitt lugn utan tappar masken. Han stirrar på Art, han stirrar på huvuddomaren, försöker påverka dem men lyckas inte. Därefter gör han två dubbelfel och ett par minuter senare är både finalen och Borgs karriär över.

Han inser nu att han aldrig kommer kunna vinna US Open, eller en Grand Slam och det var det enda som han fortfarande ville vinna.   Art Italo – där är Tennis-Strindbergs verklige nemisis!