Maxtiotår

En av grundpelarna för sportjournalistik tycker jag är att behandla all elitidrott med samma respekt, och ärlighet.

Det gäller både journalisterna och ledarna. Ta te x EOS basketdamer. Jag gillar dem men jag ogillar att min tidning och deras ledare alltid framställer matcherna som om de var mycket jämnare än de i själva verket var.

I fall motståndarna kör över och vinner match i första halvlek heter det alltid att Eos inte var riktigt på hugget i början – d v s  att de egentligen var lika bra.

Ifall motståndarna kör över Eos i sista perioden så heter det att Eos inte orkade. Motståndarna är aldrig bättre, avgörandet låg i Eostjejernas händer men de var inte riktigt med eller orkade inte hela matchen…  – de var egentligen lika bra.

Man ska aldrig skylla på tillfälligheter. En förlust är nästan alltid rättvis och beror på att motståndarna var bättre.  Och i längden blir det enbart löjligt och oseriöst, speciellt när man förlorar en period med 21-2!

Som i går, enligt SDS:

”Sista perioden vann Norrköping med solklara 21–2.

– De nötte ner oss. Vi spelade bra försvarsspel, men i slutet av tredje perioden satte de ett par svåra trepoängare. Sedan hade vi inte ork att resa oss. Det var första gången som vi inte stod upp i hela matchen, sammanfattade ”Knubbe”.”

Jag tror att damlagsidrotten lider av det här överbeskyddandet. Jag tror det cementerar fördomar och förstärker misstankar bland många läsare, och potentiella åskådare, om att tjejer inte kan hantera motgångar och att man måste vara snäll och vänlig.

Jag tror att det här duttandet gör att många inte betraktar damlagselitidrott som den elitidrott det är.