Henrik Larsson och Marcus Lantz

Andra halvåret 2010 drev Henriks Larsson bäste vän, och fotbollsexperten på Helsingborgs Dagblad, Marjan Svab en kampanj för att HIF skulle skriva nytt kontrakt med Marcus Lantz. Enligt Lantz krav, bland annat mer än ett år. Det var en mycket märklig, nästan lite olustig kampanjjournalistik som lämnade en hel rad frågetecken efter sig. Varför ställde sig Svab på en enskild spelares sida och varför var han så hård mot HIF ( läs min text från juli -10 där jag beskriver Lantz troliga framtid här).

De andra lokaljournalisterna, bl a på Kvällsposten och SDS, hängde på. Liksom Offside ( läs min bloggtext här) där journalisten i en lång väldigt subjektiv text beskrev HIF:s ovilja som närmast galen och ologisk medan Lantz framställdes som, inte enbart allsvenskans bäste mittfältare, utan även ett offer vars enda önskan var att få föra HIF till allsvenskt guld.

I sammanhanget måste också nämnas den ytterst märkliga landslagsuttagningen. Den då nästan 35-årige, halvt invalidiserade Lantz fick hoppa in i en bortalandskamp i mot ett land i typ Centralasien. I en av Hamréns första landskamper som förbundskapten. Då kändes den minst sagt kufisk. Med tanke på vad vi i dag vet om Hamréns förmåga och känsla för laguttagning känns den lättare att förstå. Vill ni läsa ännu mer om det här så googla på Marcus Lantz/Erik Hamrén och Maxtiotår.

Med facit i hand: Lantz blev varken Hamréns mittfältsdynamo eller fick bibehållen lön och tvåårskontrakt med HIF. Medan HIF förberedde sig för en triumfatorisk guldsäsong ( med landets bästa innermittfältare) skrev Lantz på för Bois våren 2011. Ett tvåårskontrakt.

Han gjorde inga som helst avtryck i Superrettan. Han hade problem med skador hela tiden och startade 2012 endast 12 av 30 matcher. Han ville inför säsongen 2012 lämna Bois och skriva på för Ängelholm, tränare av vännen och arbetsgivaren Jocke Persson. Bois ville inte släppa honom. Jag är inte säker på att Henrik Larsson var delaktig i det beslutet.

Mer om Henrik Larsson senare.