”Med moralen som kompass” är en rubrik hämtad från Anja Gatus krönika i SDS för en månad sedan (7/12). Jag gillar den mycket. Det är sällan sportkrönikor varken vill eller orkar eller kan gå in på sådana här viktiga frågor.
I krönikan står att åtal mot ”MFF-aren” skulle väckas veckan efter men mig veterligen har det inte gjorts. Om åtal väcks, och åklagaren har sagt att så ska göras, går det gå minst fem, sex veckor innan rättegången hålls. Det innebär att vi förmodligen är inne i mars månad. Dessutom har han troligtvis reseförbud.
I fall spelaren fälls är det troligtvis för sexuellt utnyttjande av minderårig. Jag har svårt att tro att den rättsliga påföljden då kan bli annat än fängelse även om jag har dålig koll på de aktuella straffskalorna. Men även om straffet är lindrigare – kan spelaren vara kvar i MFF?
Kan Alexander Gerndt (har tidigare skrivit texten ”Till försvar för Alexander Gerndt”) spela kvar i landslaget?
Anja Gatu slår fast att ifall 21-åringen döms kan han inte spela kvar i MFF. Hon menar också att Gerndt inte borde få spela mer i landslaget för han är inte längre en förebild. Det är Gatus egentliga moraliska kompass: ”Att spela i landslaget är ett hedersuppdrag”.
Fine men låt oss då vidga frågan.
I fall Gerndts på olika sätt markerar ånger och bättring, både moraliskt och relationsmässigt? Ifall Gerndt skriver en bok där han berättar hela historien och att historien faktiskt inte är så ensidig som ett domstolsutslag? Ifall man faktiskt kan känna sympati för Gerndts utsatthet ( utan att förmildra det felaktiga i de konsekvenser det fick) – om han utvecklas och blir ett föredöme för dömda män i vårdnads- och skiljsmässofrågor – är han då fortfarande en dålig förebild för Sverige och Anja Gatu?
Vi vidgar ytterligare!
Kan ledare dömas för t ex rattfylleri och ändå representera klubben? Hur är det med fortkörning, typ Zlatans – ett annat trafikbrott som kan få fruktansvärda konsekvenser för oskyldiga – bör en klubb ha spelare och ledare som dömts för detta brott?
En klubb som medvetet försöker undanhålla skattemedel – pengar som skulle behövas inom vård, skola, omsorg – borde inte det var ett väl så allvarligt brott mot samhällets etik och moral? På vilket sätt är den klubben en ”förebild”?
En sista fundering angående ”förebilder”. I fall Jimmie Åkesson tröttnar på Riksdagen, återvänder till Ivetofta och Sölvesborg och visar sig vara en oerhört duktig fotbollstränare. Och att Mjällby har problem med sin nuvarande trojka – bör den då ”rättsligt rene” men i mångas ögon moraliskt helt förtappade Åkesson träna en allsvensk fotbollsklubb? I fall han deklarerar att Mjällby AIF, av fotbollsmässiga skäl, ska bli som Athletic Bilbao fast med svenskar istället för basker? Eller ska människor utestängs från den svenska idrottsrörelsen för att de är politiskt eller religiöst oliktänkande och därmed inte är förebilder, i Anja Gatus uppfattning?
Moral – det är svårt det!
Lämna ett svar