Världens kallaste idrottstävlingar

I övermorgon kommer minusgraderna tillbaka i Malmö och jag funderar på en lista jag gjorde för några år sedan, i samband med bandy-VM i Sibirien. För övrigt mycket väl skildrat i den bästa boken om bandy som någonsin skrivits: ”Om bandy vore livet- berättelser om en sport” av VLT-journalisten Anders Lif. Där förfrös en hel del bandytår. Ännu värre var det vid femilien i Lathis 1928 då en av Norges bästa åkare avled till följd av förfrysningen och fler andra fick men för livet.

Vad jag missade på listan ( tror f ö det var olika sorters idrottsväderlistor som sommarserie på sportsidorna i några av mina dagstidningar) var när Girot 1988 passerade toppen Passo di Gavia på 2600 meter höjd. På väg upp möttes cyklisterna av en snöstorm ( återberättat i cykelboken ”Bergtagen” och av Hampsten själv här). Det finns en berömd TV-bild på när slutsegraren Andy Hampsten rycker två kilometer från toppen (och vinner hela Girot på det) och kameran zoomar in isen på hans smalben…   …hur utbrytaren Johan van der Velde stannar och värmer sig på en bar vid vägen och tappar 50 minuter…  …och etappvinnaren i Bormio, Erik Breukink som förklarade att: ”fråga mig inte om klättringen, jag såg den aldrig”. Faktum är att många cyklister åkte bil ned och Giroledningen blundade för det, typ ”snöblinda”…

Alla som var med har sin historia. Rolf Sørensen berättar i boken som utgör ett enda långt samtal med Jörgen Leth; ”Netop gentagelsen er det smukke – samtaler om cykling” (Just upprepningen är det vackra…” Peoples Press). Sørensen berättar att han var ung cyklist och som plötsligt utan förvarning befann sig i detta helvete. Och hur man på nedvägen knackade på i ett hus och fick långa byxor och vinterjacka i vilken han sedan kunde rulla ned för de oplogade backarna…

Faktum är att Girot bytte direktör efter den katastrofen men den nye övertalades att även han satsa på Passo di Gavia som drottningetappen i Girot 1989( Netop gentagelsen er det smukke…).

Allt såg bra ut tills dagen innan då en ny, stor snöstorm rykte in och hotade följas av fler. Vägarna stängdes av och Girodirektören fick inse att ifall man inte kunde sätta snökedjor på cyklarna var man tvungen att stryka etappen.