Varför vägra landslag?

Det är en närmast unikt och modigt av Johan Dahlin att välja träning med klubblaget istället för landslagsturné i Thailand. Samtidigt är det ett av många bevis på att det är en ganska meningslös turné. Erik Hamrén är inte en ledare som plockar in nya och oprövade spelare i riktiga landskamper. Det finns en hel generation spelare som inte fått chansen och fjolårets bäste allsvenske målvakt är en av dem.

Det är modigt för Hamrén har visat att han är överraskande långsint – tänker närmast på behandlingen av Behrang Safari och den långa karantän han fick sitta i efter ett misslyckat inkast mot Holland. Ifall Hamrén inte gillar dig är du i frysboxen.

Det är samtidigt ett fruktansvärt underbetyg åt målvaktstränare Lasse Eriksson – landslagets målvaktstränare ska kunna tillföra något, till alla. Det är därför han är där. Kanske är han inte landets bäste målvaktstränare – jag har absolut ingen aning men Dahlins avhopp tyder på det.

Det är också ett bevis på att man inte får kontrakt med utländska klubbar för att man sitter på bänken som andre- eller tredjemålvakt i landslaget.

För mig verkar det mer som en liten protest än ett logiskt karriärval men vi får se. Det ska bli spännande att följa fortsättningen – Dahlin lär inte komma med mot Argentina i februari men om han fortsätter dominera i allsvenskan – kan Hamrén ignorera honom?