Hur många fotbollsspelare dopar sig?

Kontroversielle Joey Barton, f n v utlånad från QPR till Marseille, har på sin blogg  citerad i Sportbladet  ifrågasatt hur odopade fotbollspelare är. Hans utgångspunkter är dels vad en dopas VM-spelare för England 1998 berättat för honom, dels kopplar han ihop länder, dopingkultur, spelares ålder och prestation.

Det finns en historia av utbredd doping, och allmänt fusk, i Italien. Inte enbart bland cyklister och friidrottare utom inom de flesta idrotter. Så varför skulle fotbollen vara annorlunda när det handlar om mer pengar och prestige där än i de andra sporterna.

I sin utomordentliga bok ”Calcio – A History of Italien Football” (Fourth Estste-06)  skriver John Foot om speciellt två sjukdomar som är oerhört överrepresenterade bland italienska fotbollsspelare; cancer och Lou Gehrings sjukdom. Särskilt den senare misstänks ha ett  samband med doping eftersom den också är överrepresenterad bland amerikanska idrottsmän.  Gianluca Signorini (Milan, Parma, Roma och Genua) är ett av de senaste offren.

Att flera av Fiorentinas spelare dött av leukemi och bl a Andrea Fortunato i Juventus är också statistiskt sett oförklarligt. Många änkor har drivit sina unga mäns dödsfall till domstol men alla fall har förlorats.

I början av 60-talet var det vanligt med bland annat amfetamin i omklädningsrummen. Många hävdar även att bl a Juventus framgångar under tidigt 80-tal också delvis berodde på dopning. Unga italienska fotbollsspelare har dött både på planen och i omklädningsrum. De unga spelare som de senaste åren dött i Spanien har mig veterligen aldrig associerats till dopning men med tanke på att Spanien är ett land där dopning alltid förekommit i stor omfattning är det inte otänkbart att där kan finnas ett samband.

Därför finner jag inte Bartons citat från en engelska landslagsspelare det minsta överraskande. Lance Armstrong är inte ensam om att försöka vinna till varje pris.