14 minuter Anton Hysén

Egentligen gör man aldrig en 14 minuters film. Det är för kort för TV – vilket är det fundamentala och alltför långt och i det här fallet professionellt för att konkurrera med kortfilmer på 5 min gjorda av amatörer. Novellfilmer kan vara 14 minuter, inte dokumentärfilmer. 14 minuter film gör man för att man antingen inte har pengar eller inte har något berätta.

Och filmen om Anton Hyséns 2012 ”Rise Above” blir bara en massa refererande snuttar: här tränar han dans, här åker han tåg, här blir han Årets bög, här åker han tåg igen, här spelar han fotboll, och här vinner han Lets Dance. Som ett långt Rapportinslag – utan speakerröst!

Anton verkar trevlig, han dansar bra men hans bollkänsla verkar sitta någon annanstans än i fötterna att döma av bilderna fast vi har ju Offsideexperten Anders Bengtssons ord på att Anton bodre platsa i allsvenskan i fall han bara hann träna.

Det enda intressanta hade kunnat vara när pappa Glenn ska förklara varför sonen inte får vara med i 18-mannatruppen längre: ”han tränar för lite”. Ingen följdfråga om hur det känns, inte om de dubbla rollerna som far och tränare. Nada.

Där är filmens enda målchans och man sparkar i luften. Det var länge sedan jag en mer meningslös film än den om Anton Hysén.

Ps 1 Jag förmodar att han fortfarande inte har någon pojkvän – annars hade det varit intressant att höra hur han såg på det.

Ps 2 Utkiken klarade sig kvar i ettan med en poäng tillgodo!