Max har rätt, MFF har fel!

Max Wiman har skrivit en bra krönika i Sydsvenskan där han kommenterar MFF:s bristande omdöme vad gäller Mikko Albornoz.

MFF har haft tre månader på sig att fundera på hur man skulle agera efter att dom fallit. TRE månader. Och MFF idé är… …skamvrån.

MFF har säkert haft utslaget på känn ett tag. Och alldeles oavsett ifall man brytt sig eller inte så var alternativen inte så många: villkorlig dom alt. villkorlig dom och samhällstjänst alt.  fängelse. Naturligtvis måste man haft en plan för var och ett av alternativen.

Men skamvrån, som Max Wiman så träffade uttrycker det – vad fan är det?

I två månader får han inte representera MFF – det är allt. Han får träna, spela träningsmatcher men inte tävlingsmatcher. Varför – för att han fläckar den fina himmelsblå tröjan, trots att han fick villkorlig dom?

Om MFF:s styrelse hade brytt sig om detta, och de borde de verkligen ha gjort, så hade man gett Mikko Albornoz uppdraget att tillsammans med en expert utarbeta en föreläsning. Så kunde Mikko Albornoz berätta för andra unga fotbollsspelare om do och dont´s. Han hade kunnat åka runt i skolorna och berätta om vikten av respekt för tjejer, vikten av att tänka efter före.

Då hade MFF vänt det här till en något positivt och Miiko hade fått upprättelse och visat han var värd en mild dom. Och istället, skamvrån – fullkomligt obegripligt.

MFF:s styrelse visar en skrämmande brist på omdöme och professionalitet. Det här agerandet gör den obegripliga konflikten i allsvenskans slutskede mellan sportchef och tränare begriplig – det finns ingen styrelse som kan hantera konflikter.