En poet och elva svettiga peruaner

Peruansk fotbollsklubb i Paris strax före sin död 1938.

Klubbnamn är ofta väldigt fantasilösa. Det blir inte bättre av att man säljer sitt namn till ett företag. ”Men vad fan är vi utan namn” , som Knausgård ungefär frågar sig i sista bandet av Min Kamp. Knausgård vågar aldrig nämna faderns namn förrän i detta sista band och redogör, b l a n d  a n n a t för hur han rädd att stämmas plockade bort faderns namn över allt på de 4000 sidorna.

För fanns det i alla fall klubbar med lite mer fantasifulla namn: Som Sveriges första och bästa fotbollsklubb: Lyckans Soldater. Från samma stad kom Celtic. Det enda roliga namn jag kan komma på var väl tidigt 70-tal då Uddevallas handbollsgäng med Björn ”Lurch” Andersson döpte om sig till Kroppskultur.

Ett av Perus bästa fotbollslags fullständiga namn är Universidad César Vallejo Club de Fútbol och kallas allmänt ”César Vallejo”, eller ”Poeterna” i folklig mun. Exakt hur tufft är inte det? César Vallejo är också en av Sydamerikans bästa poeter genom tiderna, Bättre än Neruda och Paz, bättre än nästan alla de andra.

Bör tilläggas att jag älskade denne César Vallejo – en sydamerikanska kombo av Stagnelius och Tranströmer som dog extra olycklig och ensam i Paris 1938 – när jag var yngre. När Peter Landelius översättningar kom på svenska i en vacker utgåva ca 1981 så köpte jag den fast jag var fattig. Underbara dikter som mitt 22-åriga hjärta slök utan vidare, nästan utan att svälja rytmen.  hans främsta verk är ”Poemas Humanos” ( Mänskliga dikter) och där är mycket smärta och lidande men också en slags acceptans av ödet, det bittra. Gillade mycket och här kan man faktiskt läsa hela boken i original. Vackert! Och tufft!

Varför inte en Malmöklubb som heter ”Zlatans BK”?