Resultatfixeringen 2

Ser, och hör, Man City mot Chelsea. Ganska bra fotboll, hade förväntat mig bättre. Chelsea var det effektivare laget och borde vunnit men City tog sig samman efter Lampards straffmiss och vann 2-0 utan att egentligen vara bättre. Och Joe Hart var matchvinnare.

Fast jag är ganska säker på att de flesta svenska fotbollsexperter kommer hylla Man City och de två argentinarna i morgon. Det var ju de som gjorde målet, i laget som vann.

Kunde inte låta bli att lyssna lite på storskrikaren till kommentator ( vars namn jag inte kan lägga på minnet). Han hade mitt i första halvlek två intressanta konstateranden som väl avspeglar svenskars i mitt tycke lite ”överdrivna” respekt för resultat.

Först konstaterar han att på Benitez 14 matcher (ligan förmodar jag) har Chelsea tagit 1.8 poäng i snitt. Och på föregångarens Di Matteos 14 sista matcher tog laget 2.0 poäng i snitt. Så slutsatsen är: ”ingen Benitezeffekt här”.

Jag kan komma på många sätt att värdera ett lag men hur många poäng de tar under en begränsad tid utan att på något sätt värdera poängen eller spelet känns märkligt. Speciellt som väl Chelseafans i allmänhet tycker laget är bättre nu än i höstas.

När sedan Lampard gör en fullständigt idiotisk sak och drar en frispark rakt framifrån  från 40 meter långt över så rättfärdigar kommentator det beslutet genom att berätta att Lampard gjort 12 mål i år. Varav fyra på straff: Inget fel”, konstaterar den vanligtvis skrikande kommentator med normal röst.

Chelsea har problem med Ivanovic långsamhet och Luis postionsspel. Och Lampard börjar bli en belastning, liksom Terry har blivit. Däremot tro jag på Chelsea till nästa säsong om Benitez får fortsätta sitt upprensningsarbete och förnyelse. Där finns några väldigt duktiga spelare i eller nära världsklass i Cech, Hazard, Ramirez, Oscar, Ba plus kanske någon annan. Där finns en stabil grund att bygga på. Så även om jag egentligen inte gillar Chelsea tycker jag det ska bli spännande att se vart de tar vägen.