”Smolket i glädjebägaren”

När jag var liten och läste sportsidorna i Helsingborgs Dagblad använde ibland Walle Holmberg, GeBe-Andersson och de andra uttrycket ”Smolk i glädjebägaren”. Eftersom jag inte fattade ett dyft tog jag reda på vad det betydde; att mitt i den alkoholmässiga berusningen fanns något negativt.

För mig blev det en symbol för den gamla tidens sportjournalistik, de som med endast sexårig folkskola försökte använda ett ”finare” och mer symbolrikt språk än de egentligen ägde. Och för dåtidens dryckesvanor bland sportjournalister – där väldigt många dessvärre söp ihjäl sig.

Nu dyker det upp i en ingress i Kvällsposten/Expressen. Cirka fem år efter att jag senast påträffade det ( Rune Smith i Kvp).

Fredrik Jonsson – driver du med oss? Är det ett vad eller menar du på fullt allvar att den genomsnittlige Kvällspostenläsaren under 65 år förstår vad ”Enda smolket” betyder? Eller är det rent av en språklig homage åt Juratidens ”sportpennor”?

Är det någon läsare som har tips på andra gamla obegripliga sportspråks-liknelser som Fredrik Jonsson kan bruka i sin ”retrostilistik?