Snabba svenska resultatförbättringar
Det finns ett par klassiska svenska resultatförbättringar i friidrott. Snabba resultatförbättringar kan, när det gäller idrottare utanför Sverige, ofta sättas i samband med någon form av dopning. En rad sprinters i början 1990-talet vilket ledde till OS-semifinaler och lite senare ett svensk 100 meters-lag i VM-final på korta stafetten. De som bara några år tidigare förlorat 16-6 i finnkampen var nu jämsides med Jamaica, Storbritannien, Ryssland, Nigeria, Trinidad-Tobago, fast fortfarande inte riktigt i kapp USA….
Likadant med långa stafettlaget i München -72. Här var 400 meterslöpare som aldrig varit annat än mediokra och så springer de plötsligt i OS-final. Och alla fyra på tider som bara två svenskar överträffat under de här 41 år som gått: Eric Jolsjö och Johan Wissman.
Men den mest resultatförbättrade av dem alla är Anders Gärderud. Som går från att ha varit en lovande medeldistansare till dålig svenskklass till att plötsligt slå världsrekord på 3000 m. hinder!
Och det finns många , många fler. Och fler idrotter…
About this entry
You’re currently reading “Snabba svenska resultatförbättringar,” an entry on Maxtiotår
- Publicerad:
- februari 28, 2013 / 23:18
- Kategori:
- Ekonomi, Friidrott, Fusk, Idrott och moral
- Etiketter:
- 100 meter, 400 meter, Anders Fageer, Anders Gärderud, Dopning, Erik Carlgren, Jolsjö, Michael Fredriksson, Wissman
No comments yet
Jump to comment form | comment rss [?] | trackback uri [?]