Att tala är silver att tiga är guld

Svensk längdskidåkning hade en halvdålig vecka i media efter Uppdrag gransknings program.  Men nu sattes mediekritikerna på plats  – Johan Olsson vann ett imponerande VM-guld på femmilen – och för en gångs skull var det inte 49 kilometer köbildning och en kilometer tävling.

Samtidigt kan man vända på resonemanget – hur kan Johan Olsson var så mycket starkare än alla andra?  I ett historiskt perspektiv finns det endast en enda förklaring till en sådan här överlägsenhet – att Johan Olsson var dopad!

Jag har självfallet ingen aning om Olsson var dopad eller inte men utifrån det perspektivet är hans överlägsenhet mycket märklig. I andra uthållighetssporters längsta distanser kan man i princip aldrig göra så här – att ensam dominera mer än halva loppet utan att vara dopad.

Längdskidåkningen har en mörk historia med doping. Hur mörk vet vi inte efter som ledare och de som inte fuskat fortsätter att hålla fuskarna bakom ryggen. Så länge alla vägrar att tala sanning – varför ska vi då tro på dagens ledare, dagens stjärnor och deras tillsynes fenomenala prestationer?