Aston Villa – Man City: domaren

Sisteman i Villa har bollen, Dzetko kommer rusande, spelaren lägger bollen utom räckhåll. Dzetko drar honom över stödjebenet så han faller pladask på magen. Dzetko tar bollen och gör enkelt matchens enda mål.

En fotbollsdomare har två basala funktioner, det är nästan frågan om två nivåer av domarutövande:

A. Att få matchen att flyta, spelarna att inte skada varandra. Domaren som socionom, förstående, inkännande försöken att sätta in sakerna i sitt sammanhang och pratar mycket och gärna. Med ett försiktigt leeende. Och när spelarna sviker honom – som i helgens El Clásico blir han rasande, börja använda stora teatrala gester och visar alla gult kort.

B. Att döma ut straff, att vara ”rättsskiparen”. Den som bara ser brotten och inte offren men inte alltid tycker att det är gärningsmannen som är brottsling och därför bestämmer att det är offret som ska straffas. Det kan gälla stora stjärnor som Cristiano Ronaldo som alltid får sina frisparkar, eller Van Persie, Gerrard, Di MAria som alla domaren vet filmarständigt men ändå får massor av frisparkar. Sedan händer det att Di Maria ska ha frisparkar som domaren blundar för – vilket är logiskt men tråkigt. Och Di Maria blir förbannad och utvisad. Att stora forwards ofta får frisparkar mot sig och små med sig. Att målvakter ända har så många fördelar att de gott borde acceptera en stämpling mot huvudet, en armbåge mot halsen e t c.