Den som förlorat det är Kristian Lundberg. I Stockholm. I YARDEN. Jag lånar några rader ur hans nya bok och jag gör det efter att själv ha krävt, jämlikhet, kvinnoskap och rättvisa hela dagen. Ja, jag har t o m hyllat genusvetenskapen vid Malmö högskola. Som idé. Nu tänker jag ge en motbild. Hämtad från Kristian och Crister Enanders nya bok ”Hat & Bläck”. Det är Kristian som skriver om ”det oundvikliga att vara avskild, men engagerad. Det enda möjliga: att aldrig ingå i ett system.”
Kristian är på Stockholms Stadsteater för att diskutera scenuppsättningen av Yarden:
”Det påpekas att jag har förlorat genusperspektivet. Jag sitter tyst. Efter en stund föreslås det: Du kan kanske byta ut männen mot kvinnor i din berättelse? Jag frågar: Och göra om en strikt manlig arbetsplats till en kvinnlig?
De säger: Ja
Jag frågar: Varför?
Det blir en besvärande tystnad. En röst vid bordet säger: För att anlägga ett genusperspektiv.” /…/ ” De vill avväpna frågorna. De vill föra in ett akademiskt resonemang i en konkret verklighet. I det ögonblicket tänker jag på min ensamstående mor. Fem barn. Den stora och ständiga knappheten” /…/ Genusperspektiv? Anlägga? En grupp medelålders akademiker runt ett bord. Nej. Där och då förstod jag att det var omöjligt. Klasshat.”
Utmärkt bok. Läs min recension i Smålandsposten och Norrköpings Tidningar på tisdag!
Ps I fall ni inte tror det här har något med idrott att göra så har ni fel.
Lämna ett svar