Slagfärdiga omslag

Handlar inte om kricket utom om kåta akademiker

Sport och skönlitteratur är inte en helt vanlig kombination i Sverige. Speciellt inte romaner om sport eftersom det anses vara nästan enbart ”minst medelålders kvinnor” som är i behov av denna lagom dos fiktion som samtidsromaner utgör. Vad gäller grövre fiktion, typ Fantasy, är det nog jämnare genusfördelning av läsarna.

Nyligen har det kommit ut två romaner som absolut inte är vad de utger sig för att vara. Per Johanssons ”Kricket” handlar inte alls om kricket så som en wannabe-recensenter på en fb-grupp med bokrecensionsambitioner trodde. Kanske är det vad den huvudlöse spelaren på omslaget ska symbolisera? Eller syftar det på de kåta akademikerna i boken?

Chad Harbachs romandebut är raka motsatsen. Den handlar inte om ”vänskap och kärlek, strävan och engagemang”. Den handlar om baseball.

Handlar inte om” vänskap, kärlek och sånt” utan om baseball.

Norstedts förlag har i desperation gett boken ett omslag som på inget sätt kan avslöja att det här är en roman om baseball. En, vad det verkar , alldeles underbar roman om baseball som konst och filosofi för övrigt. Det enda Norstetds inte kunde ändra var titeln. Det logiska hade annars varit att på något sätt berätta vad den handlade om, ett slagträ, en handske, en boll. OK, den runda grafiska symbolen högst upp kan vara en liten eftergift men annars vill man inte skrämma bort någon kvinna att plocka upp det handsklösa omslaget. På baksidan sägs det dessutom att det är en ” stor och varmhjärtad roman om vänskap och kärlek, strävan och engagemang”. Precis det som alla kvinnliga läsare vill ha i sina romaner. Istället får de, ifall de öppnar boken, citat ur Aparicio Rodriguez ”Spelets konst”:

”147: Kasta med benen”

eller ”213: Döden sanktionerar allt en idrottsman gör”.

En alldeles underbar roman alltså!