Dopingnarrativet har bra glid

På Idrottsforum.ord har nu jag, den norske forskaren Arve och Marit Nybelius (som troligtvis är svensk forskare) fortsatt diskussion om doping och nordisk längdåkning på 1990-talet. Marit  är mycket kritisk till TV-programmen (Uppdrag granskning förmodar jag) och menar bl a att dokumentärerna leder till ”ifrågasättandet av en idrott”.

Hon efterlyser även en dokumentär med ”tillförlitlig narratologi”. Här gör jag halt.

Detta är ett begrepp som för mig, som ändå delvis vistas i forskarvärlden, känns helt obegripligt.  Narrativ är ett engelskt ord som svenska forskare den senaste tiden använder flitigt för att det bekräftar deras språkliga forskaridentitet (och indirekt främja dem från sin tredje uppgift – att kommunicera sin forskning till medborgarna som betalar den). Det är utan tvekan en form av härskarteknik.

Visst, gör så. Jag tycker inte ordet ”narrativ” men tvingas acceptera det, motvilligt. Vad narratologi syftar på kan jag kanske föreställa mig men när brukarna går vidare, bygger på det ursprungliga ordet med egna sufix de inte ens själva förstår, blir det komplicerat. Det blir varken klart, tydligt eller ”tillförlitligt” utan precis tvärtom.

På samma sätt kan jag tycka att många skandinaviska forskare, och sportjournalister, gör. De kritiserar och kräver bevis samtidigt som de försvarar den officiella historien och inget gör för att ta reda på om den verkligen stämmer. När denna allmänna nyfikenhet och ett idrottsligt rättspatos borde vara naturligt. Tycker jag.

Följ diskussionen här!

PS Ett förslag till siten, bloggen är att när man klickar på bloggskribenternas namn kommer det också upp en kort presentation. Vem skribenten är, verksam, forskning, specialområden och kanske en länk till de sidor som på Malmö högskola kallas Forskarnavet och ofta är fulla av intressant länkar att klicka vidare på.