Röda bloggkroppar

Jag tänker inte skriva mindre om doping här. Jag tänker skriva mer. Det finns flera skäl till det.

Jag är övertygad om att väldigt många av Skandinaviska individuella idrottshjältar de senaste 50 åren har lurat oss. De var inte så bra, egentligen.

Historien kräver att vi försöker tolka den så pass rätt som möjligt.

Mycket av den nationella stoltheten bygger på falskt kulissbyggande. Det är inte så mycket de enskilda idrottarna jag är ute efter utan framförallt de som administrerat det och håvat in de stora pengarna.

Det verkar som det finns ett veto, mot att rota i dopingen, inom sportjournalistiken, forskarvärlden och bland idrottens högsta makthavare. Idrottsforskare som kritiserar Uppdrag granskning och dopingjournalistiken hävdar att de” uppfattar också att det finns forskare som är intresserade av dopingfrågan.” men kan inte ge ett enda namn. Är det inte märkligt att inga dopingforskare, utom den pensionerade Bengt Saltin i Köpenhamn, har uttalats sig i debatten? Och ja, den danske forskaren som först var alldeles säker på att skidåkarna 1997 var dopade och sedan tog tillbaka allt. Och han är ändå Internationella skidförbundets dopingexpert.