Vi vann finalen två gånger, ni vann den en…
Påsken är en tid för starka övertygelser och vägran att finna sig i vad man vet är fel! Här är sporthistoriens 12 minuter långa bidrag till den 2000 år gamla berättelsen.
Den handlar om den första basketmatch USA någonsin förlorade i ett OS. 1972. Det var en tid då idrottens var en viktig del i det diplomatiska spelet mellan supermakterna – på gott och ont. USA mötte Kina i pingis, USA mötte Sovjetunionen i en rad idrotter och de kommande ishockeymatcherna mellan Kanada och The Red Machine skulle bli historiska. Det var självklart att även ett collegelag från USA skulle utklassa allt motstånd. Egentligen var det först i slutet av 1980-talet som den internationella basketen kom upp i och förbi collegeklassen.
Den här matchen visade sig bli något annat, större än en finalmatch i OS-basket. Det går i betydelse att jämföra med det collegelag som representerade USA i OS-hockeyn i Lake Placid 1980, vilket blev ett viktigt led i nedmonteringen av Sovjetunionen och kommunismen i hela Östeuropa Men URS vs USA är också känt för något annat. För att vara en match som slutade tre gånger och de som vann den sista gången fick guldmedaljerna.
I ett större perspektiv handlar det om tro på rättvisa. Likt den där gamla Kubrikfilmen, ”Tolv edsvurna män”. För även om två av de här männen är NBA-legender så är de, allt mer för varje år, framförallt två av de tolv männen som fortfarande vägrar förlora en final, 41 år efter slutsignalen.
About this entry
You’re currently reading “Vi vann finalen två gånger, ni vann den en…,” an entry on Maxtiotår
- Publicerad:
- mars 28, 2013 / 07:35
- Kategori:
- Basket, Etik, Idrott och moral, Idrott och rättsröta, Idrottsfilosofi, Idrottshistoria, Nationalism, Politik
- Etiketter:
- Belov, Doug Collins, iok, OS-Basket, OS-finalen 1972, Sovjetunionen, Tron på rättvisan, Vägran, Vänskapshelvetet

2 kommentarer
Jump to comment form | comment rss [?] | trackback uri [?]