MFF-HBK= tragiskt

Vilken tragisk säsongspremiär på Stadion.

Glädjen över Ranties fantastiska mål blev kortvarig. Bristing i baksidan av låret är säkert halva vårsäsongen. Speciellt som man inte under några villkor vill att en sådan muskelbristning ska gå upp och bli smått kronisk. Därför väntar man gärna 10-14 dagar extra. Så – mitten av maj.

Dardan som ersatte såg inte ut att kunna tillföra något.

En annan spelare jag trott väldigt mycket på var så dålig att jag blir ledsen. Ivo Pekalski, för två år sedan den kansek störste talangen i svensk fotboll såg bara seg ut. Han var orsak till målet, långsam, spelade omständligt och bakåt hela tiden, förlorade många närkamper. Allmänt såg han bara seg ut.

Jag undrar om det inte hade varit bättre med Halsti som balansspelare och Erik Johansson som mittback. Halmstad hade ändå ingenting och en enda chans.

Att inte MFF vann kan delvis bero på den halvdåliga planen men MFF spelade omständligt och rörelsen var ofta miserabel. Rullande i backlinjen och ingen rörelse i anfallet.

Concha är inte tillräckligt bra för att vara högerback i ett SM-vinnande lag. Ricardinho var arrogant och sökter sig långt in i plan med bollen – likt en desorienterad innermittfältare. HBK var Ok, Furucrantz arbetskapacitet och högerfot var bäst.

Så det var ett rättvist resultat, tråkigt, snudd på tragisk, men rättvist.

Däremot var det underbart t-shirtvarmt i solen på ståplats.