IFK Norrköping – Djurgården/ Chris Härenstam

Jag minns honom som snacksalig och hans vägran att erkänna att någon expertbisittare kunde fotboll bättre än vad han gjorde. Härenstam är kommentatorn och experten i en person. Tror han.

De första 40 minuterna får vi veta en massa om lagens spelare, lite insideuppgifter om deras roller, karaktär e t c. I fall Härenstam varit flitig på upptaktsmötet eller rent kommit fram till det alldeles själv är svårt att veta. Åtminstone fram till 40:e minuten då Erton Fejzullahu får en bra chans vid straffområdesgränsen. Hav försöker smeka in bollen vid högra stolpen med en skruvad högerbredsida eftersom han dessutom kommer från det hållet. Bollen smiter tätt utanför men Härenstam skriker indignerat ”DEN MÅSTE HAN FÅ PÅ MÅL!”.

Varför?

Varför är det viktigast för en etablerad målskytt att få bollen på mål?

Är rimligtvis inte det viktigaste att avslutaren får till ett avslut som motsvarar förutsättningarna: balans, känsla, självförtroende, underlag, försvarare och inte minst målvaktens position och förmåga. Det är en rad olika kriterier som ska sammanställas på ungefär en tiondel och det som skiljer den etablerade målskytten från den som sällan gör mål är just att målskytten gör rätt. I fall han väljer att placera bollen så gör han det och detta står i rakt motsats till att ”bara få bollen på mål”.

Chris Härenstam kommer aldrig att framstå som fotbollsexpert så länge han inte förstår de fundamentala detaljerna, och skillnaderna, i fotboll.

Tyckte mycket om Markus Johannesson både som spelare och intervjuobjekt, faktiskt hela vägen tillbaka till Oddevold. Det intrycket förstärks i TV: lugn, saklig, ödmjuk, kunnig, ärlig och med alldeles lagom med insidekunskaper.