Karusellen snurrar allt snabbare

En äldre supporter skriver ett öppet brev till Djurgårdstränaren Magnus Pehrsson i DN.

I huvudsak är det samma gnäll på spelaromsättning som alla äldre gnäller på. Men i fallet demontränare Magnus Pehrsson finns det en viss relevans. Sedan han tog över våren 2011 har han köpt 22 spelare och sålt/lånat ut/inte förnyat kontrakt för 30.  Den listan är läsvärd.

Vissa är naturliga, som Mattias Jonson och en del egna ungdomsspelare som inte klarade ta steget. Men flera av spelarna är sådana som Pehrsson själv scoutat, köpt och sedan gjort sig av med för att de inte var tillräckligt. Eller tillräckligt underdåniga. Pehrsson har en frysbox, det är aldrig bra att en ledare inte kan hantera spelare på annat sätt än att frysa ut dem – det är misslyckat ledarskap.

Jag kan förstå att de inte betalde 2 miljoner för Keane eftersom jag misstänker att personkemin mellan ”all in”-spelaren Keane och divan Erton Fejzullahu inte är bra. Men Daniel Sjölund? Och varför köpa Jesper Arvidsson när nu Trauer letade klubb? Ricardo Santos, vad menade Pehrsson med det? Jag tycker helt enkelt här är alltför många märkliga köp för att det ska kännas som om Pehrsson är en bra tränare. Och när vi sedan kommer till saker som spelidé, grundspel e t c känns DIF väldigt schizofrena.

Dessutom är behandlingen av Emil Bergström väldigt märklig. En ung spelare, av pressen ansedd som otroligt lovande men medioker i min bok. Han spelade hela hösten, var inte bra, fick nytt förtroende i premiären och var inte heller bra då. Varefter Pehrsson i går panikvärvade en litauisk mitt- och vänsterback från Polen.

Men de gick vidare i cupen tack vare en korkad norsk mittback i Norrköping som drog på sig två supersäkra men onödiga gula kort. Och Oyal har ett bra steg och en bra inläggsfot ( men  et inte vad försvar är) medan Amartey ser ut som en ung Zidane och kan ( om han verkligen bara är 18) bli EPL-bra!