”Hej Domstol”: Anja Gatu och Miiko Albornoz

Det finns många anledningar till att bli illa berörd av Anja Gatus krönika i dagens SDS (9/4).

Först och främst agerar hon tack vare sin position som både åklagare och domare i ett civilrättsligt mål som redan har fått en dom, en villkorlig dom. Det är pressetiskt olyckligt. Motparten, oavsett det är Albornoz eller MFF bör alltid få chans att bemöta och framföra sina synpunkter. Speciellt som Anjas krav och anklagelser är så allvarliga.

Anja Gatu kräver straffpåföljd, men att arbetsgivaren ska verkställa den. Det är en besynnerlig uppfattning och en misstroendeförklaring av hur staten behandlat målet ”Miiko Albornoz”. Det är också en mycket farlig väg – det är etiskt, demokratiskt, juridisk och rent medmänskligt förkastligt.

Vidare drar hon en rad lösa och troligtvis felaktiga slutsater för att det ska gynna hennes bestämda åsikt – att ”den dömde sexbrottslingen” Miiko Alborno, två månader efter en villkorlig dom och med två månaders spelförbund inte längre borde vara välkommen i Malmö FF.

Anja bygger sin plädering på att Miiko fick ett milt straff för att åklagaren tog i beräkning att hans fotbollskarriär kan vara över. Och henens slutsats är att MFF måste döma hårdare.

Jag läste inte domskälen så. Det jag läste var att hans karriär redan påverkats mycket av åtalet men det under inga omständigheter var anledning till ett mildare straff. En straffad får det straff den ska ha men i fall åtalet redan fått allvarliga negativa konsekvenser kan domen, vid småbrott, bli mildare. Däremot kan inne domstolen spekulera kring vilka konsekvenser det eventuellt kan få för framtiden om de följderna inte är alldeles uppenbara. Vilka de inte är. Oavsett vad Anja Gatu hävdar att åklagaren sagt.

Vidare kräver Anja Gatu att MFF ska agera domstol och tvinga Albornoz från klubb och troligtvis land. Förutom det fullständigt orimliga i att en klubb ska förbjuda en spelare att spela matcher – vart ska klubben dra gränsen? När ska man sluta vara en ”ansvarstagande samhällsaktör”?

Den styrelse med Bengt Madsen i spetsen som nu blivit fälld för skattefusk – hur ska MFF:s styrelse hantera det, i jämförelse, betydligt allvarligare brottet (allvarligare eftersom det dels är en fällande och inte villkorlig dom, dels  att straffpåföljden är betydligt hårdare med stora böter).  Ska Bengt och de andra portas på livstid från MFF:s matcher? Och de i MFF:s organisation som skattefuskat privat, fått lön utbetald ”i ett tredje land”, har åkt fast för fortkörning och rattfylleri – borde inte de också de tvingas lämna klubben?  För Anjas huvudargument är ju att klubben ska straffa, oavsett vad samhällets rättsvårdande myndigheter kommit fram till.

Hur är det med Anja och hennes arbetskamrater – där finns massor av journalister och anställda som gjort sig skyldiga till diverse brott och fått fällande domar – borde inte de omedelbart tvingas lämna Sydsvenskan?

Och Anja själv, jag förutsätter att hon aldrig gjort sig skyldig till ett enda brott någonsin. Inte ens gått mot en röd gubbe – eller något annat trafikbrott. Som krönikör på Sydsvenskans Sportredaktion har hon ett betydligt större ”samhällsansvar” än det hon vill hänga på Håkan Jeppssons och styrelsens axlar. I fall hon har riskerat livet på en cyklist eller bilist genom att gå mot röd gubbe borde rimligtvis medföra arbetsplatsmässiga påföljder:  till att börja med två månaders publiceringsförbud.

Och varför låter sig Anja Gatu nöja sig med att just arbetsgivaren ska vara en ”ansvarstagande samhällsaktör”” och leka ”Hej domstol!”. Låt oss säga att Miiko Albornoz satt på ett hyreskontrakt, kanske med en bostadsförening. Borde inte den föreningen också visa att den är en ”ansvarstagande samhällsaktör”  och vräka Albornoz? Livsmedelsaffären där han handlar, vill de verkligen ha en dömd sexbrottsling som kund?

Anja Gatu hävdar också att Albornoz brott är väldigt allvarligt. NEJ, det är det inte. Hade det varit så hade straffet inte blivit villkorligt. Anja Gatu hävdar också att de som försvarar Albornoz ( äldre herrer) ”inte tycker det är något fel att ha sex med barn” så länge barnet är med på det.

Det är en argumentation som faller tillbaka på Anja Gatu själv. Dessutom är det faktiskt så att 15-åringar har sex med 14-åringar och ändå inte känner sig som pedofiler och grova sexbrottslingar.  Det finns faktiskt många flickor som inte fyllt eller nyss fyllt 15 som gör abort eller faktiskt, föder barn utan att Sydsvenskans krönikörer kräver att de ska mista jobbet, tvingas bortifrån skola och lämna Malmö. Jag vill inte bagatellisera det faktum att människor under 15-års ålder har sex men det är tyvärr vardag i den vecka där Anja Gatu uppenbarligen aldrig befunnit sig.

”Om nu MFF ger honom ett milt straff”, skriver Anja Gatu. Jag finner inget argument i hennes krönika till varför MFF ska straffa honom över huvudtaget. Vi har rättsvårdande myndigheter för sånt, de har sagt sitt. Varken fotbollsklubbar, enskilda personer eller sportkrönikörer i lokalpress ska ägna sig åt att ”straffa” människor och leka ”ansvarstagande samhällsaktör”.

Jag har i många olika sammanhang försvarat Anja Gatu. Jag tycker att hon vanligtvis skriver bra, nyanserat och ur intressanta perspektiv. Detta är dock inte spännande. Detta är enbart väldigt fel tänkt från början och en text Anja aldrig skulle publicerat.  Jag tycker Anja Garu ska be Miiko Albornoz, och MFF, om ursäkt.