AIK och Uppdrag granskning

Har ännu inte sett programmet man jag har läst boken, Aage Radmanns ”Huliganlandskapet – Medier, våld och maskulinitet”.  Och i Offsidebloggen har Henrik Ystén skrivit en ganska bra text om alla överdrifter. För lösningen är förödande enkel.

Att Difgårdare slänger in flaskor på plan eller AIK-anhängare har som hobby att stampa folk i huvudet kan aldrig klubbarna ändra på. Men de kan se till att de som gör det inte haussas som hjältar utan tvärtom inte längre är välkomna i gemenskapen. Hur man gör det – det bekanta ordet värdegrunder. Skriv ned vad man kan kräva av varje AIK-anhängare gör i AIK:s namn ( och tröja).

För frågan börjar och slutar här: vad vill klubben och vad tycker den det ska kosta?

Om svaret är a. ja, ingen ska stampa folk i huvudet i AIK:s namn b. vad som helst,  så är problemet löst. Spelarna kan säga – ställer ni till skit för klubben så spelar vi inte. De kan säga – ifall ni är våldsamma tackar vi inte er för ert verbala support!  Och så vädjar man till den gemenskap som finns bland 98 % av AIK-supportrarna – de som anser att klubben är viktigare än våld.

Det är skitenkelt, det funkar men det kräver balls. Och det har varken AIK:s ledare eller spelare.

För 30 år  sedan när jag reste i Tyskland var det jobbigt. Över allt wanted-affischer med Baader -Meinhof ansikten. Överallt k-pistbeväpnade vakter och på helgerna – massor av aggressiva fotbollssupportrar.

I dag har Tyskland inte enbart världens största fotbollspublik utan även den mest fredsamma. Och kan 85 miljoner tyskar så borde 9 miljoner svenskar även kunna gå på fotboll utan att bråk.