Varför Miiko Albornoz är fundamental för MFF

Vanligtvis, med bollinnehav, vill Rikard Norling att MFF spelar ungefär som Dortmund, eller Danmark ( för att ta två av många närliggande exempel). Två mittbackar som delar på sig och sätter bollen på en eller två mötande centrala mittfältare. Alternativt, och här kommer Miiko in. på någon av de ytterbackar som har en hög utgångsposition,  5-10 meter in på motståndarnas planhalva (tyskarnas backar ligger nästan 20 meter in). Får backarna bollen, antingen direkt eller av central mittfältare har de möjligheter att både slå tidiga inlägg, alternativt sätta bollen tillbaka på en central mittfältare alternativt på mötande forward. Samtidigt som yttermittfältaren kan gå i djupet eller allra helst innåt och bakom den mötande anfallaren.

Då får du en idealisk situation där anfallaren har en markerande ytterback i ryggen och får, bakom sig, en stor tom gata mellan till  målvakten – och med en offensiv yttermittfältare på väg in där. Förmodligen ensam eftersom försvarande yttermittfältare och ytterback har en offensiv ytterback med boll emot sig och sällan tar så långa defensiva löpningar innåt plan. De spelar ju zon, inte man-man.

Idén med att anfalla mot zon är att ha en ständigt rörelse av spelare som utan boll rör sig över stora ytor/olika zoner och därigenom tvingar försvararna att ständigt byta motståndare. Detta är den främsta anledningen till att Dortmund är i CL-semi: de är exceptionellt löpvilliga, samspelta. de behöver inte ens vara bra passningsspelare så länge de släpper bollen snabbt och på en spelare i rörelse.

För detta krävs två saker av ytterbacken. Han har är en bra passare och att han är snabb, speciellt ifall MFF spelar med Halsti eller den nu långsammare Ivo Pekalski som ”balansspelare”. Det är en lång sträcka att springa tillbaka.

Ulrich var en fantastisk passningsspelare som MFF lutade sig emot. Concha har ingen dålig passningsfot men heller ingen bra. Han är dessutom medveten om sin långsamt så han vågar sällan gå högt upp. Vilket gör att Hamad inte får några alternativ och tvingas ligga kvar som en slags overksam ytter för att bredda motståndarförsvaret. Och när han fått bollen har det alltid varit vid sidlinjen och utan de alternativ och ytor som en modigare ytterback/lagkamrat skapar åt honom.

Det har varit ett av de stora problem för MFF den här våren. Man har med Concha blivit fegare, mer stereotypa, lättlästa och orörliga.

Miiko Albornoz är ingen idealisk högerback, speciellt inte defensivt men eftersom MFF räknar med att föra matcherna har hans snabbhet och vilja att gå framåt varit mer värdefull än den defensiva bräcklighet som ibland liknar arrogans.

Miiko Albornoz har en bra men ibland alltför villig ”felvänd” passningsfot till vänster. Och han är snabb. Han erbjuder en extra vapen och skapar större ytor och möjligheter åt Hamad. Han har absolut inga problem med att gå framåt, med eller utan boll. Han är t o m ganska målsugen.

När Miiko är riktigt matchvan i maj kommer Hamad att blomstra. Och MFF bli lite bättre.