Okynnestittande 2.0

Småförkyld, trött och hängig tillbringar jag fredagskvällen i TV-soffan. Den bjuder inte St Etienne som visas i en konstig kanal men väl BP-Norrköping.  Det är 50 tysta bortafans och tio hemmasupportrar med en flagga. I övrigt är de små ståplatsläktarna öde. Och i mitten står två små plastskjul där tio,tolv ledare och reserver försöker tränga i hop sig. Trängseln där – tänk två alltför små baksästen efter varandra –  och den omgivande torgskräckfobin känns symbolisk för svensk elitfotboll.

Plastgräset glänser, kylan och fukten går rätt in i mitt TV-rum.

Det är precis så dåligt och fotbollstragiskt som man kunde förvänta sig – felpass, missade målchanser, spelare som glider in i varandra och ber om ursäkt för att de är så närgågna. Det är  en deprimerande dålig uppsättning av det som officiellt kallas svensk elitfotboll. Ska man gulla med halvsekel gamla romantiska myter som brukslag och andra småorter är Grimsta IP konsekvensen man får leva med.

Det mest uppseendeväckande är att Norrköping missar fyra säkra mål. Thorvaldsson nickar ostörd  i stolpen från tre meter får returen på läppen och sätter den utanför bortre – dock störd. I andra har en spelare ( även det efter hörna- som Norrköping vinner med 9-1) öppet mål men passar längs mållinjen och bollen träffar skenbenet på en av de helt fria lagkamraterna vid bortre stolpen och studsar utåt. Och då är de fullkomligt omarkerade, knappt en meter från mållinjen…

BP vinner och stärker vin tro på att ett lag med en bra målskytt som Haddad kommer före de lagen som inte har det. Och att Norrköping blir sjua.

Ps  Gillade att James Frampong, min favopekingreserv,  spelade vänsterback. Lär han sig positionsspelet bättre borde han kunna vara värd guld för Peking. Det finns f ö många små, misslyckade forwards och mittfältare i Sverige som hade passat mycket bättre som ytterbackar.

Ps Varefter jag ser en del Bois mot Ängelholm. Alex Nilsson är vass, planen är usel redan efter en halvtimme och Bois nya strumpor väldigt snygga! Och trots att de tappat en hästsvans  i Fredrik Liverstam till Halmstad är där minst två kulturbärare kvar. Finns många skäl att gilla Bois i år!

Ps Det finns ändå någon slags charm med Grimsta IP en kylig fredagskväll i april. På samma sätt som ett grusträningspass på vintern är en slags fotbollskärleks värnplikt. Man kan inte älska om man inte samtidigt ibland prövar kärlekens bärighet . Och jag fick se Bojan Djorcic komma in och slå en skruvad cross på 40 meter rakt på ”läppen”. Det sköna finns där , överallt. Det är bara så att ibland får man ha lite tålamod.