En liten bragd i fjärde omgången

För tre matcher sedan skulle MFF spela guldfinal borta mot AIK. Det ar en mental och spelmässig kollaps. MFF var aldrig nära de 2-0 som krävdes för att vinna serien. I går var det återbesök och laget hade förändrats: hårt skadedrabbad, många nya oprövade spelare i nyckelpositioner. Samt en usel plan som närmast omöjliggjorde konstruktiv fotboll.

AIK var värda tre poäng efter sitt övertag i andra halvlek. Samtidigt så skapade man endast tre riktigt bra målchanser, på 95 minuter. Detta mot ett MFF med fem ordinarie spelare på plan i det avgörande slutskedet och av de sex flera unga spelare som inte startat mer än högst en eller två matcher.

Men helt avgörande för matchen var några enskilda försvarsinsatser (Robin Olsen får en egen text). För på grund av planen blev det inte något tryck från hemmalagets sida förrän de allra sista minuterna. Istället långa bollar och dueller mot Helander, Halsti och delvis Concha. Och Concha som slappa springa upp och ner och endast behövde spela i en liten zon gjorde sin bästa MFF-match. Och Halsti var mycket bra men överglänstes klart av Filip Helander som knappt gjorde ett enda fel på hela matchen. Hans lugn, hans följsamhet är enastående. Han läser motståndarna så oerhört väl och har balansen och mjukheten att vinna och täcka boll utan att det ser aggressivt ut.

Helander var nästan lika bra mot Kalmar men fick då bland de sämsta betygen i SDS. Nu har Hasse Backe och Jens Fjellström intygat att han är vad han är – en blivande landslagsback, kanske redan till hösten som jag skrev för några dagar sedan. Jag tror inte att Filip Helander kommer få flera låga betyg i SDS från och med nu.