Varför jag älskar Borussia Dortmund

Min relation till BVB startade när Celtic mötte dem i gamla UEFA-cupen i början av 90-talet. Celtic var verkligen dåliga men hade ändå med sig ett 5 000 fans till Dortmund. Storförlust men som vanlig blev vi vänner med motståndarfansen ( även på maillistorna där jag var). Så när det var retur i Glasgow kom flera tusen Dortmundfans dit och festade med sina nya vänner.

Det blev inte sämre av att Borussia har en gammal antifacistisk historia. De tvingades t o m lägga ned verksamheten under Nazitiden eftersom de vägrade döpa om klubben.

Det skapade en stark samhörighet vilket var lite småproblematiskt för BVB-fansen eftersom Celticsupportrarna också hade en mycket bra relation till 1:FC Köln – stor konkurrent till BVB fram till Millenieskiftet. Kölnfansen var dessutom bästa vänner med några andra gamla Celticsupportrar – de i St Pauli. Och de hade inget över för BVB…   …låter det rörigt? 🙂

Jag följde tysk fotboll på tyska kanaler under hela 90-talet, då BVB var verkligt bra. Och det fanns en stark dansk tradition där.

Sedan tog relationen paus tills jag var och spelade en författarlandslagsturnering i Ruhrområdet 2010. Tredjeprismatchen och finalen spelades på Rote Erde ( Röda hörnet) – den gamla arenan bredvid den nya. Och därimellan Westfahlenstadion som byggdes till VM 1974 och ersattes, på samma plats, för några år sedan av Signal Iduna Arena.

Vi förlorade mot Italien på ett bra avslut och en straff som jag gick fel på men jag spelade i min nyinköpta målvaktströja, på bilden. Domaren godkände min skamlösa flört med Dortmundborna på läktaren – så är det i författarfotboll. 🙂

Tyvärr gick jag ut och plockade ned en italiensk hörna alldeles i början av matchen och en av dem gick alldeles medvetet  under mig när jag var i luften så jag föll handlöst rakt på ryggen. För ett par två, tre sekunder trodde jag att jag även brutit den ( har brutit nacken en gång) men dessbättre var det bara svanskotorna som fått sig en smäll. Och inget smärtstillande hjälpte. Annars hade jag tagit det där jävla avslutet i bortre burgavlen.

Dagen innan hade vi alla varit och sett BVB-Wolfsburg med bland annat en ung Dzetko.

Woflsburg hade en buss med egna varor bredvid stadion. Supportrarna drack öl tillsammans  – bland annat där bilderna på Rote Erde är tagna ifrån. Jag såg kanske 10 poliser under hela besöket och de var där för att visa folk tillrätta. Och då var det alltså 78 000 hemmafans och 6 000 bortafans…

Efter det var det inte svårt att åter börja beundra och nästan älska tysk klubblagsfotboll, inte enbart St Pauli ( ifall de nu är en tysk klubb…) . Fast än de talar så fult. Och nästan oavsett vad motståndarna hetat i kväll hade jag hållit på Borussia Dortmund. Det blir inte svårare av att det är Madrid…