Konsten att nicka

Det är en konst: att komma rätt, hoppa rätt, träffa rätt och placera rätt.

Pontus Jansson kom rätt men fick en kraftig arm i ryggen precis när han ska nicka undan den boll som MFF sedan förlorar två poäng på. Pontus är vanligtvis lika säker och bra på defensiva nickar som han är dålig i motståndarnas straffområde. Det är märkligt!

Jag ser Peter Larsson i HIF revanschera sig lite för de tre poängen han gav bort till Mjällby genom att nicka in en boll Hugosson är på men inte har starka handleder nog att stoppa.

Jag ser IFK Norrköpings nye baltiske spelare få stå vid bortre stolpen, helt ensam och måtta på en hörna. Och istället för att sätta den snett framåt mot mål nickar 90 grader fel och rakt över kortlinjen – en av de sämsta nickar jag ett på väldigt länge. Ofattbart dåligt – det var inte ens sol!

Jag ser Pique helt tappa Dos Marcos i Athletic som kommer med fart och träffar med perfekt pannan. Det blir ett skott från sex meter men som han inte kan hålla ner  – han bara nickar rakt, fram över…

Robin Simovic hade två bra avslut i går med högerbenet och gjorde två mål. Han har bra speluppfattning och ja, avsluten såg bra ut för allsvenskan men hans nickar? Jag har nu sett honom avsluta på nick tre, fyra gånger och det ser inte speciellt imponerande ut. Ingen vidare spänst, dålig teknik, ingen fart och riktning på bollen  – åtminstone inte sådan som man absolut bör kräva av en kille på 198 cm. Det kan vara tillfälligheter. Eller. Det måste väl vara tillfälligheter  eller har hans nickande fått så mycket gratis av längden att han struntat i tekniken?