Fallet Jason Collins är tragiskt. Tragiskt så till vida att det blir en så stor nyhet av att en man bekänner att han gillar andra av samma kön. Finns tusentals elitidrottskvinnor som är lesbiska. No big deal.
Homosexualitet är farligt enligt olika religiösa föreställningar. Och det ställer till lite problem för fortplantningsplanerna men i övrigt? Och hur många i vårt sekulariserade västerländska samhälle med låga födelsetal bryr sig egentligen om det här?
Jason Collins är m a o en jättelik icke-nyhet.
Okunniga debattörer brukar dra upp att var tionde person, och elitidrottare, är homosexuell. Jag tvivlar starkt på den siffran och tror det är en kvarleva från en gammal, dålig undersökning i USA på 50-talet som alla använder helt okritiskt. Debattörerna kommer nu, som vanligt, tycka att typ herrallsvenskan i fotboll är homofobisk för att det statistiskt finns minst en bög i varje lag och två i varje trupp men ingen har någonsin kommit ut. Mer än i Trelleborgs FF.
Jag tror inte heller att var tionde kampsportare och tyngdlyftare är bög. Jag tror det är en lika tokig siffra som att t ex antalet homosexuella bland manliga konståkare bara skulle vara var tionde åkare. Och ska vi skicka drevet på svenska konståkningsförbundet för att ingen kommit ut som bög än av alla 10-15 vuxna svenska konståkare? Eller är alla bögar och nu borde vi vänta på att en manlig svensk konståkare kommer ut som icke-homosexuell? Medverkar konståkningsförbundet indirekt till ett förtryck av ickebögar?
Och ja, jag har haft på ”Ring P1!” i bakgrunden….
Lämna ett svar