Rolig fotboll i Superettan

Har nu sett några matcher och överraskas av hur experimentellt ett par lag vågar spela. Som Östersunds trebacklinje eller Mats Grens superoffensiva uppställning. Jönköpings Södra spelade anfall direkt från avspark med en formation som liknade 4-2-4 och 4-0-6 eller 2-4-4. Under alla omständigheter var det en himla massa grönklädda som stod och väntade vid straffområdes linjen på att bollen skulle leta sig dit. Och kom bollen dit så avslutade Alexis Kangaskollo vingt. Det var en offensivt kaos som jag inte sett sedan Rikard Norlings ungdom.

Södra tog ledningen efter 5 minuter och kanske bidrog det till den här hybrisen. Man försvarade sig typ 4-2-3-1 utan att pressa speciellt mycket men när man gjorde det blev man ofta slagen. Efterhand som Ängelholm (med en man mindre) kontrade in mål mot ett hemmalag som hade 40 meter mellan de två lagdelarna växte frustrationen. Och faktum är att man inte skapade så många bra målchanser. Och ÄFF:s Pydrowski i målet gjorde ett väldigt erfaret intryck. Han borde nog spela i en högre serie.