Vilket härlig, enastående straffdrama och vilken hjälte John Alvbåge är – även om hans lagkamrater inte kunde förvara, och försvara, poängen.
En sak är säker: Alvbåge hade studerat Goitom och Goitom hade inte studerat Alvbåge. Mycket glädjande att se en målvakt som vågar tro på sina erfarenheter och sin instinkt. Alvbåge visste t o m att Goitom föredrar sitt vänstra – annars hade han inte hunnit ned för straffen är i övrigt OK men lite lös.
Så här Majstorovic resolut tar bollen 30 sekunder senare för att slå en ny straff så vet Alvbåge redan att det kommer en hård mitt i målet, ungefär. När en mittback ska revanschera en lagkamrats alltför artistiska straff så finns det bara ett tänkbart alternativ: primatstraffen, även kallad ”en Neeskens” på 70- och 80-talet.
Majsan straff är nästan väldigt bra – den är inte mitt i målet och den är stenhård och hög. Alvbåge står kvar men är chanslös – ifall den ny gått 2-3 centimeter lägre och studsat ribba in i stället för ribba ut. Och det är Alvbåge som tvingat fram den. Kung för en stund!
Lämna ett svar