No colours!

Experimentet med blått grus blev just blott ett experiment. Färgmässigt var det väl OK men kvalitén i Madrid var så usel att en bojkott hotade, berättar Expressens Per Gut i sin utmärkta tennisblogg.

Det röda gruset är annars en av tennisens bästa varumärken – det röda och det vita i linjer, klädsel e t  c är vackert och en spännande färgkontrast. Om blått är att föredra rent visuellt – who cares. Jag tror att färgen i längden är viktigare än att ett fåtal personer ser bollen bättre. Precis som på många brittiska pubar där fotbollströjor och halsdukar är förbjudna (no colours) för att man inte ska bråka måste sporten vårda sina visuella varumärken. Och alla fotbollsfärger, i Europa, är närmast heliga – att byta klubbfärger på elitnivå är lika ovanligt som att byta hemort. I mitt tycke borde tennisen stanna för rött!

Grönt gräs och vissa fotbollar är väl inte heller optimala men det finns absolut inget alternativ till grönt gräs – fotbollen är både konservativ och romantisk. De visuella problemen är väl snarare att bollen ibland försvinner bland blinkande reklamskyltar om kameraperspektivet inte är tillräckligt högt.

Och när vi enda pratar kameraperspektiv och bollar: borde det inte vara ganska enkelt att i TV ge bandybollen en slags gnistrande aura eller liknande så att man såg den? I fall man nu skall se bandy över huvudtaget? Eller om det ens betyder något?

Det går inte alltid att se pucken i hockey men man ser på spelarnas rörelser var den är. Vilket får mig att tänka på att det kanske vore enklare att se bandybollen om kameraperspektivet var högre och att bollen därigenom inte alltid var skymd av ben och klubbor. Jag såg inte finalen på Friends men det vore intressant att höra vad ni som gjorde har för ”bolluppfattning” av det?