Är Timrå IK en del av den svenska idrottsrörelsen?

Det är många som uttrycker sin sorg och medlidande dessa dagar. Nej, jag tänker inte på Ivan Turinas tragiska bortgång utan för att Timrå IK har begärt en rekonstruktion av klubben.

Folk tycker på fullt allvar att det är synd om en klubb som trots stort och långvarigt obestånd skitigt i konsekvenserna och gått ”all in”. Och när det inte lyckats så säger man ”opps”!

Vad är det som gör det mindre klandervärdigt och brottsligt att driva en idrottsklubb till rekonstruktion än ett gammalt familjeföretag?  Jo, idrottsklubben är en del av den svenska idrottsrörelsen och där behöver man inte ta så mycket ansvar – varken för ekonomi eller våld eller nåt annat. De sysslar ju bara med ideell idrottsverksamhet!

Vid rekonstruktion träder naturligtvis farbror staten, d v s vi,  nu in och betalar. Och sedan förväntas motståndare och andra mer lokala fodringsägare säga ” ja vi får förlåter er – vi efterskänker de här 30-40 miljoner det rör sig om”. Och klubben får spela vidare – så som inget har hänt. I Timrås fall är den totala skulden drygt 80 miljoner och man hoppas på ett 50 procentigt ackord – det vill säga att få ner skulden till 40 miljoner.  Och tidnignarna skriver redan om nya, tänkta stjärnvärvningar.

Timrå IK har styrts av myndiga personer, medelålders män gissar jag. I slutet av säsongen chansade de med att värva Matthew Murley och Radek Smolenak. Det funkade som bekant inte men vi skattebetalare får nu punga ut med 159 550 respektive 178 000 kronor. För aprillönerna. Till Matthew och Radek. Det innebar att de fick minst 250 000 i månaden för att spela med TIK ( 178 000 är maxgränsen – fyra gånger basbeloppet). Jag skulle väldigt gärna se de kontrakten och höra styrelsen gå ed på att man de här kontrakten gjordes upp utan lönegarantin nämndes.

Och förutom alla andra spelare och ledare ( Timrå hade ca 200 anställda  plus 60 genom ett eventföretag) har man slussat gamla pensionspengar över klubben. Så här skriver Expressen:

”Men även spelare som gjorde matcher för Timrå för länge sedan finns med på listan. Daniel Casselståhl gjorde sin sista match 2003 och Kristian Gahn spelade senast 2006. I deras fall rör det sig om avsatta pensionspengar som Timrå betalat ut till en bankfond. När spelarna börjar plocka ut sina pengar går de via Timrå från banken.

Timrå är alltså bara en mellanhand för pengar som redan finns, ändå går staten nu in och betalar även dessa pengar.

– De är med i systemet som om det vore en löneutbetalning, säger Timrås klubbdirektör Lars Nolander till tidningen.”

Visst är det fantastiskt – inte att en klubb beter sig så här bedrägligt utan att den kan garantera lönen för allt och alla i evighet. Eller åtminstone 6 månader.

Och när alla förlåtit klubben och hoppas på en nystart i Allsvenskan behöver Timrå IK inte betala tillbaka mer än 25 % av lönerna som vi andra, vi som inte stödjer Timrå IK, tvingas betala. Det mest sjuka är att Timrå IK är en del av det svenska Riksidrottsförbundet och alltså åtnjuter olika former av stöd och bidrag som alla andra ideella idrottsföreningar.

Eftersom det står helt klart att idrotten inte själva kan hantera det här föreslår jag följande tre, fullt rimliga, alternativ.

1. Styrelsen gör personligt ansvarig för ekonomin  – om Timrå IK:s styrelse hade tvingats pantsätta sina villor och bilar hade man kanske aldrig vågat agera så här bedrägligt!

2. Låt Riksidrottsförbundet betala. De är de ytterst ansvariga för att idrottsföreningar beter sig så här. De utger sig för att vara de som sköter och hanterar svensk idrott. I så fall ska de antingen ta sitt ansvar även ekonomiskt eller frånsäga sig allt ansvar. Är Timrå IK en del av den svenska idrottsrörelsen eller inte?

3. Tillsätt en utredning. RF får tre miljarder om året och de kan inte se till så att deras barn inte snattar och själ av allmänhetens pengar. Stoppa! Gör om! Gör nytt! Den svenska idrottsmodellen fungerar inte längre!