Ångest och utmattningsdepression bakom Barças förlust

När man blir tillräckligt trött så kollapsar man. Det är så både med människor, och byggnader. I elitsport trillar man kanske inte ihop men man tar fel beslut och man orkar inte göra de små, tillsynes simpla saker, som alltid avgör jämna matcher.

1 minut och 17 sekunder in på fjärde quatern var jag nästan säker på att Barça skulle vinna semifinalen i Final Four. Brassegaurden Marcelinho hade kommit igång – man ledde med 8 poäng. Madrid var tvungen att göra något annat är att skjuta dåliga treor.

Så tog Madridcoachen Pablo Laso en snabb timeout och efter det vände matchen än en gång. Kolla siffrorna:

18-11, 15-28, 18-9, 14-25 = 65-73

Barça spelade hyfsat offensiv hela matchen medan Madrid hade två väldigt produktiva tiominutersperioder.

Den första kom tack vare  att man hystade i treor. Sånt håller inte och efter pausen vände Barça. Efter timeouten började Madrid penetrera Barças försvar och det man gjorde massor av enkla poäng. Ändå var man med och lika tills en minut återstod.

Med  8.47 kvar  i sista Q gjorde man alltså 25 poäng och de allra, allra flesta under korgen. Barcas insideförsvar kollapsade. Med en väldigt trött Tomic och en sjuk Jawal som bara spelade två minuter funkade inte när det skulle avgöras.

Mannen jag på förhand hade valt ut som den som skulle gå fram och bli en viktig offensiv faktor eftersom han både är en mycket välskolad 207 lång center och kan skjuta utmärkta treor; ”Lorbaeck”  – han vek ned sig totalt offensivt.

Han fick bollen med fyra poängs underläge och 50 sekunder kvar. Han hade en öppen trea att ta men vågade inte och skulle passa av. Madridspelarna kunde lukta hans ängslan och lämnade honom, nästan på ett hånfullt sätt: ”ta skottet då!” ”Skjut!” Verkade de ropa åt den alltmer isolerade, nervöse Lorbeack. Han försökte hitta någon att passa men fem man skuggade hans idé och enda säkra flyktväg. Och ingen medspelare orkade ta de där avgörande stegen och den avgörande screenen, kontakten för att bli spelbar. Man orkade inte det extra och litade istället på den som hade bollen.

Det var Lorbeack och han tvingades göra det han inte ville –  det var ett uselt skott. Utan varken balans eller självförtroende.

Nu kan man alltid säga att frånvaro av en sjuk Jawai och en skada Pete Mickeal starkt påverkade Barça offensiva men framförallt deras defensiva spela i sista Q. Fast borde det inte gått att lösa på annat sätt?. Det matchavgörande var Pablo Lasos timeout och ändrade offensiva spel och Pascuals oförmåga att neutralisera det.

Barça hade mixtrat med zon emellanåt men när man väl gick tillbaka till den för att stoppa alla penetreringar så orkade man inte  – Madrid gick runt på fler spelare. Jag har inte sett poänggörana men jag förmodar att Barças bänk inte bidrog med mer än tio poäng och Madrids bänk gjorde hälften av deras poäng – där var skillnaden!

Madrid möter mycket överraskande Olympiakos på söndag.