Joel och Jonas: bra tränare bygger bakifrån

Antingen heter man Barcelona och har enbart små kvicka spelare, 80 procent bollinnehav och samtidigt får varje defensiv hörna att bli som en farlig frispark. Eller så har du ett lag som kan försvara vid hörnor och skiter i hur mycket bollinnehav man har.

Det är fascinerande att det är så här i alla bollsporter. Se först till att försvarsspelet fungerar och när det gör det, tänk offensivt. Dagens fotboll liknar alltmer basket (eller handboll)  så tillvida att det är omställningsspel och inte så mycket närkamper på mittplan.  Man pratar mycket om att hålla lagdelarna samman över hela planen. Man pratar också om att det offensiva spelet startar i försvaret. I basket gör det absolut det  – de två första passen är avgörande för hur snabbt man kan göra poäng.

Men det krävs ett visst mod att bygga defensivt, speciellt om man inte har resultaten med sig i början. Som exemplet LdB Malmö och Gif Sundsvall. De har båda nya tränare, de har båda förväntningarna på sig att ligga topp två och göra mycket mål.

Och det märkliga är att supportrar och media kräver snabba mål – inte mer långsiktiga lag byggen utan omedelbara resultat. Inte ens en ny tränare har man så mycket tålamod med.

På säsongen fyra första matcher gjorde Giffarna endast mål i en enda. På bortaplan. Att Joel Cedergren dessutom sparkade laget store , tekniske mittfältsstjärna gjorde seriestarten än mer plågsam. När det började gnällas om måltorka om impotens i Sundsvallstrakten så tränade Cedergrens Giffarna inget annat än försvarsspel.

Men så börjar försvaret funka: 0-0 hemma följdes av 2-0 borta och nu 3-0 hemma i Norrlandsderbyt mot väldigt duktiga Östersund. Det är imponerande. Och allra mest imponerande är Joel Cedergrens tålamod och metodik. För så bra trupp har inte Giffarna. Man har fyra, fem spelare av allsvensk klass men att få de övriga på Superettannivå att höja sig ett snäpp i den omgivningen är tränarens utmaning.  Och det verkar som om Cedergren har lyckats och han har gjort det med samma medel som han själv använde på planen – kompromisslöshet och en stark övertygelse om defensivens välsignelse.

När Jonas Eidevall var 26-27 år och tränare Lunds BK i toppen av Division 1 ville han  de skulle spela offensivt- gärna med tre forwards. Så får han ta över ett lag där alla stora stjärnor är forwards eller offensiva mittfältare. Ett lag som borde göra 3, 4 mål i nästa varje match.

Och så gör man inte det. Dessutom släppte man in flera onödiga mål de första matcherna – om LdB gjorde mål på vart 15 avslut gjorde motståndarna det på 3-4.  Umeå hade 1-1 länge och Piteå gjorde 2 mål och fick oavgjort i en match där man endast hade två riktiga avslut på mål.

Så därför tror jag att Eidevall, med en 3-0 seger hemma (avslut 25-2) och en 0-0 match borta har tränat försvarspel den senaste tiden. Inte på exakt samme sätt för LdB bör spela som Barça i de flesta matcher – de är så fruktansvärt överlägsna motståndarna  – men  erfarna forwards gör till slut mål och laget vinner ifall man inte släpper in några. Och att Eidevall är ganska höjd med att inte släppa in något mål även om poängtappet är förödande jämtemot Tyresö – LdBs enda egentliga motståndare bortsett från sig själva.

Det finns två avgörande skillnader mellan Eidevall och Cedergren.

Jonas är manlig tränare för ett damlag och dessutom ett lag som består av 11-12 olika nationaliteter. Det är svårt för dem alla att inordna sig i hans nya fotbollskulturella mönster och tänkande. Joel Cedergren är före detta spelare i laget, han känner spelarna och han representerar en fotbollsfilosofi som även den de är väldigt bekanta med.

I dag möter Ldb Kristianstad hemma. Jag tror Jonas Eidevall skiter i om man gör 1,  2 eller 3 eller 5 mål så länge man bara inte släpper in några.