Maxtiotår

Strax före MFF-matchen skrev jag om Ängelholm som inte visade attityd. Sedan gjorde MFF precis samma sak. Spelare som Erik Friberg, Matias Concha och Simon Kroon vann inte en enda närkamp på hela matchen.

Och efter utvisningen, när Djurgårdarna blir riktigt aggressiva – då viker hela MFF ned sig. Katastrof. Spelare som Pontus Jansson som ska föreställa föredöme gjorde nästan inte en enda sak rätt. Och MFF slog ifrån sig  – mot tio man Djurgården.

Hade det inte blivit utvisning så hade MFF kanske lyckats vinna men å  andra sidan var attityden så usel att jag undrar om inte Djurgården vänt matchen ändå.

All cred. till Djurgården som har precis allting emot sig men ändå krigar sig till tre poäng på en fantastiskt sätt.

Sedan bör det påpekas att Concha och Simon Kroon defensivt var bland det sämsta  jag sätt i allsvenskan på mycket länge. Concha kanske ville men såg absolut inte ut som en allsvensk spelare. Kroon var så rädd att han hela tiden sprang några meter bredvid. Och när Friberg skulle hjälpa till…

Där är en sekvens strax efter att ribbnicken där en boll spelas ut till Tibbling i vänsterytterposition. Tibbling tar emot, sätter fram vänsterfoten och slår sedan bollen snett innåt bakåt – och 3, tre, MFF-spelare går på den vänsterfoten och är inte nära när högerfotade Tibbling slår ett enkelt inlägg med högerfoten.  Det kan även varit Forsberg som var inblandad i den här situationen. Forsberg är en spealre som ännu inte visat varför han värvades.  Det enda jag såg han gjorde var

a. Inte hoppa på 3-2 frisparken och

b.missa helt en nedtagning så att Rantie fick fritt skottfält men då springer Forsberg i vägen och stör avslutet vid straffområdeslinjen.

Det jag ska minnas av den här matchen är Djurgårdens attityd, att Albornoz med boll var bäst på plan, ett ung lag utan ledare, om spelare som vill ha ledarroller men inte kan axla dem, om en domare och en linjeman som inte höll allsvensk klass och två underbara drömmål.