Årets i bästa fall löjligaste basketnyhet

”Jag blev chockad och ledsen”. Så säger Per Källman apropå att Radiosporten frågat 23 stycken  U-16 och U-18-landslagstjejer om framtiden.

Vad som gör den utvecklingsansvarig på Svenska Basketbollförbundet chockad?  Jo ”avslöjandet” att tjejerna ”siktar på college i USA (eller proffsspel ute i Europa) före spel i den svenska Damligan”.

På college utvecklas de som spelare bland andra kommande internationella stjärnor. På träning och genom många tuffa matcher. De får en gratis oerhört attraktiv 3-4-årig utbildning som ofta är betydligt mer meriterande och utvecklande än motsvarande svenska universitets- och högskolestudier. De spelar för 5- 10 000 åskådare. De blir stjärnor, hyllade, uppmärksammade e t c och kan återvända till Sverige eller proffsspel i Europa när de är 21-23 år gamla.

I Sverige spelar de gratis inför kanske 100 åskådare, utvecklas inte speciellt mycket som spelare eftersom de redan är alltför bra, har dåliga träningstider och spelar matcher mot dåligt motstånd. För detta får de kanske en rad i lokaltidningen varannan månad.

Allt detta vet naturligtvis Källman. Ändå väljer han att i Radiosporten framstå som naiv, totalt okunnig och ganska korkad. Jag känner Per Källman, jag vet att han varken är naiv, okunnig och korkad. Jag har stora problem med att att se vad svensk basket tjänar på Källmans märkliga uttalande.

I fall jag var Per Källman skulle jag vända på resonemanget – att unga tjejer får den här fantastiska och ganska unika möjligheten att lägga grunden inte enbart till en framgångsrik professionell idrottskarriär utan även ett framgångsrik karriär inom arbetslivet tycker jag är fantastiskt. Och unikt för svensk lagidrott för tjejer undantaget de sju, åtta svenska tjejer som spelar handboll eller fotboll och får betalt för det ute i Europa.

Att svensk basket har denna genuslika konkurrensfördel gör mig glad och lycklig medan Källman blir ledsen och chockad.