När kulturskribenten förvandlas till historieförvanskande fotbollssupporter: Sydsvenskan och Schalkes 04:s naziförflutna

Gammal historisk retro-målvaktströja från Borussia Dortmunds 100-årsjubileum 2009.

Jag gläds över att Sydsvenska Dagbladet tycker det är viktigt att uppmärksamma kopplingen mellan sport och kultur. Så viktigt att man publicerar två identiska texter på olika avdelningar samma dag.

Eftersom Malmö FF mötte Schalke 04 i går i Malmö i en vänskapsmatch skrev historikern och frilansskribenten Fredrik Persson-Lahusen på kultursidan och på sportsidorna fast anställde sportjournalisten Jan Jönsson om samma sak – Schalke 04:s bruna förflutna.

Fast med en stor skillnad: Jan Jönsson hänvisar till ”klubbens egna efterforskningar” och menar att det fanns inga andra kopplingar mellan klubben och med Hitler och nazismen mer än att ”några försökte sola sig i glansen av ett vinnande lag”.

Kulturhistorikern däremot, med hänvisning till en av klubben finansierad akademisk vitbok om kopplingen till nazismen, redogör för hur judiska egendomar konfiskerades för att locka namngivna stjärnor till klubben. Viktiga spelare undslapp ”förmodligen” fronttjänstgöring. Flera spelare var medlemmar i nazistpartiet. Klubben uteslöt helt på egen hand fackföreningsmedlemmar och judar och Schalkes ”banbrytande korspassningsspel” användes ofta i den nazistiska propagandan som exempel på kollektivets seger över individualism och dekadent dribblande.

Vad det spännande innovativa begreppet ”korspassningsspel” innebär förklaras inte men kulturhistorikern försöker å andra sidan sätta det bruna förflutna in i ett större sammanhang – det är trots allt en kultursida och ingen sportsida…: han nämner att Bayern München judiske president avgick när nazisterna tillträdde.

Hans text utmynnar sedan i önskan om att ”Schalkes svåra steg får gärna applåderas på stadion ikväll.” Av detta kan jag inte dra en annan slutsats än att skribenten och historikern är Schalkesupporter. Varför annars hylla en sammanslutning för något så självklart som att klargöra sitt blodiga nazi-förflutna? Hylla dem för att man väntade 60 år?

Vad jag kan tycka är ganska allvarligt är att ingen av skribenterna, förmodligen av olika anledningar, inte nämner det i sammanhanget självklara: det faktum att Schalkes granne, värsta rival och tillika Bayern Münchens motståndare i lördagens CL-finallag Borussia Dortmund, aktivt kämpade mot nazismen.

Och till skillnad från de båda i SDS hänvisar jag till en källa alla kan ta del av: Borussias Wikipediasidor: den engelska och tyska. http://de.wikipedia.org/wiki/Borussia_Dortmund

Där kan man bland annat läsa om hur klubbens president vägrade att gå med i nazistpartiet och därför tvingades bort. Klubben lät t o m klubbledare och motståndsmän att trycka antinazistiska flygblad i klubblokalerna – de greps, torterades och avrättades omedelbart. Liksom många andra i stadens arbetarkvarter under nazismens sista dagar. Det var under naziåren som den stora rivaliteten mellan Nazi-Schalke och den gamla arbetarklassklubben Borussia etablerades.

Att sportjournalisten Jan Jönsson inte kände till det här kan jag väl motvilligt acceptera men att historikern Persson-Lahusen förtiger en uppenbar intressant och Borussia-positiv del av historien är ganska förfärligt. För naturligtvis borde han som historiker känna till Borussias historia och förstå att den i sammanhanget är betydligt mer intressant än att Bayern hade en judisk ordförande.

Och ändå väljer Persson-Lahusen tystnaden före sanningen! Gör han det för att han är Schalkesupporter eller för att han är helt okunnig om det ämne han skriver om på Sydsvenskans kultursida?

Ps Eftersom SDS tar betalt för alla länkhänvisningar som överstiger 20 under 30 dagar ger jag inga sådana. Men googla gärna så finner ni säkert båda texterna. Och Maxtiotår är fortfarande gratis!!!