Inget försvar: AIK-Djurgården på Friends 1

Det första fullsatta, tifoberusade derbyt på Råsunda 1998 – jag minns det med välbehag och placerade stämningen i klass 2 ( av fyra) vad gäller världens bästa publikderbyn ( i en genomgång i gamla, saliga Café Sport).

I går såg jag det på TV, från Friends och trots att alla i den kommersiella kanalen intygade att det var så fantastisk stämning så framgick det inte i rutan. Det kändes ödsligt ( trots 35 000 officiella åskådare). Blott det faktum att stora läktarsektioner gapar tomma på ett sthlmsderby får mig att tvivla på 08-invånarnas vilja att gå på fotboll. Om det sedan beror på att de är medgångssupportrar ( 44 000 i premiären mot Syrianska) eller är rädda för våldet i samband med derbyn kan diskuteras.

Ytterligare en negativ sak, förutom låg fotbollskvalité och det dåliga underhållningsvärdet: Avspark i första halvlek försenades tre, fyra minuter för att folk inte kommit in på arenan. Avspark i andra försenades sex. sju minuter för att AIK tände en massa bengaler.

När man tänder bengaler bara för att visa att man kan bör detta leda till två saker: a. totalt bengalförbud på Friends eftersom det uppenbarligen bara är en slags påminnelse om klackelementens existens. Och då menar jag totalt. I fall AIK vill så fixar de det -speciellt med tanke på den utmärkta relationen till klackarna. b. att de ansvariga för den genant bristande säkerheten på Friends byts ut – 1. först Messi, 2. sedan larmet om hur lätt det är att ta sig in där och nu 3. 30-40 ”insmugglande” bengaler. Känns som säkerheten på Nationalarenan är i paritet med det svenska luftförsvaret på lördagar och söndagar.  Är lite rädd för va ”4.” kommer innebära.

Ps Saknar Hammarbys supportrar!