Neuer vs Weidenfeller 1

Alla länder har vissa särdrag i såväl sitt allmänna fotbollsspråk så som i sin målvaktskultur. Och det ena kan i princip alltid härledas till det andra. Det gäller också Tyskland, ett land där fotbollen utvecklades betydligt senare än i grannländer som Danmark, Frankrike, Österrike och Tjeckoslovakien.

På lördag möts för första gången två tyska lag i en herr-CL-final. Två representanter för olika sorters tänkande i tysk fotboll. Så väl organisatoriskt, tränarmässigt som en match mellan två olika tyska målvaktsskolor.

Tyska målvakter är väldigt, tyska. Tyskland är ett land av de land där det finns väldigt få utländska målvakter, kanske det land där det finns allra flesta inhemska målvakter. Så har det alltid varit. Tyskland / Västtyskland tyckte alltid att man själva producerade väldigt bra målvakter – även under de åren då de inte gjorde det. Samtidigt måste man påpeka att det inte är lätt att vara målvakt i Tyskland när man är uppväxt i en annorlunda målvaktskultur.

Rent generellt har tyska målvakter påverkats av det nationella spelets särdrag: bristen på inlägg och viljan att alltid spela längs marken, den offensiva, snabba, tekniska och ganska hårda fotbollen. Till följd av detta höll man länge och delvis fortfarande kvar vid man-man-försvarstänket och till följd av det många avslut. Speciellt från nära håll! Och många mål. Det görs mål utanför straffområdet men det är förhållandevis ovanligt om man t ex jämför med England.

Det har skapat en ganska tysk målvaktsfysionomi som framförallt karakteriseras av korta, reaktionssnabba målvakter bra på utrusningar. Speciellt utmärkande är deras teknik vid avslut från nära håll. De kan sammanfattas i begreppet ”duellmålvakter”.

Det kan verka självklart att en utrusande målvakt ska täcka så mycket av målet som möjligt – så är inte fallet. Än i dag i allsvenskan har vi flera målvakter som gärna går ut men som vänder ansiktet och därigenom också sidan till motståndaren och bollen vid avslut som verkar bli hårda. De är helt enkelt lite rädda! Det är mänskligt.

I Tyskland är det först de tre senaste debuterande landslagsmålvakterna Manuel Neuer, Rene Adler och Tim Wiese som varit över 190 cm. Alla de gamla svartvita klassikerna som Maier, Köpke, Schumacher, är relativa, muskulösa och mycket maskulina dvärgar runt 185 cm och den tyska klubb som alltid spelat den kanske mest tekniska fotbollen, Borussia Mönchengladbach, hade under tre decennier enbart två målvakter, båda på knappa 180 cm (avrundat uppåt): Uwe Kemps och Wolfgang Klepps.

De två förstnämnda av dagens stjärnor, Neuer och Adler, representerar en ny tysk målvaktskultur. De är bra på inlägg, de är väldigt smidiga för sin längd och arbetar gärna nära marken. Man går gärna ner lågt och täcker stora ytor på samma sätt som en bandymålvakt eller en handbollsmålvakt mot låga avslut från sex meter. Genom att ha ett ben under kroppen och ett utsträckt och med torson lågt täcker man mycket och behöver inte armarna till hjälp för balansen utan dessa är helt fria för t ex reflexräddningar. Tack vare att man har bra balans kommer man också upp relativt snabbt och kan följa med en eventuell dribbling eller retur.

Det är, sammanfattningsvis en mycket följsam och smidig sätt att rädda fotbollar på, helt anpassat efter motståndarens villkor.  Problemet med denna stil är att man måste vara mycket nära skytten. Är man inte det så är det antingen lätt att sätta bollen över målvakten eller mellan benen innan hen riktigt hunnit ned.

Ifall man tittar på semifinalen i CL 2011, Neuer sista stora matcher för Schalke 04, har Alex Ferguson helt uppenbart sagt åt spelarna att avsluta snabbt och mellan benen. Nästan alla avslut i första matchen (Man Unitedseger 2-0) är mellan benen. Likadant 1-0 målet på Old Trafford som indirekt cementerade biljetten till finalen  –  snabbt hårt avslut mellan benen på Neuer. Under tiden i Schalke höll Neuer ibland fortfarande på med det här handbollshoppet mot höga frilägen, alt straffar där det i teorin är tänkt att händer och fötter ska täcka ett hörn var av målet – och där det är alldeles tomt mellan benen.

I fall ni orkar se Neuer slänga sig 90 gånger är här en ganska ny sammanfattning av hans snyggaste räddningar.

En annan sak som utmärker de nya unga tyska målvakterna är också att de varken är kaxiga och muskulösa. De kör inte extrema sportbilar, bär inte stora halssmycken och har inte överdrivet taijta målvaktströjor för att se extra deffade ut. De håller inte en hög medial profil och blir sällan varnade eller utvisade. Vilket tvärtom är utmärkande för den äldre målvaktsskola som t ex  Roman Weidenfeller representerar.

Han avgjorde semin på Bernabeau genom att rädda tre frilägen första kvarten. På de två första var han oerhört snabbt ute på, kolliderade nästan med skytten men stod kvar upprätt. Vid det tredje försöket jäktade skytten och sköt direkt och lågt från straffområdeslinjen, alldeles utanför första stolpen. Utan tvekan var det en order från Mourinho – snabba låga avslut mot en målvakt som sällan lägger sig.

Bakom den här filosofin finns en svensk. Eller, det är en av konsekvenserna av Ronnie Hellströms målvaktsarbete. Ronnie var världens bäste målvakt i svenska landslaget och i Kaiserslautern i mitten och i slutet av 1970-talet. Han var reaktionsnabb och vig – förhållandevis lång och inte känd för sin oräddhet att rusa ut och täcka skott. Ronnie var en imponerande linjemålvakt.

Några mil därifrån, i Köln, drog samtidigt en kortare och inte lika smidig målvakt lärdom av Ronnies brister. I fall man kunde konfrontera motståndaren på olika sätt istället för att avvakta och anpassa sig efter den andres villkor borde chanserna att rädda vara större. Om man dessutom rusade ut – var stor och kraftig och lika gärna tog en smäll som man gav en  – så satte man sig i respekt och gjorde motståndarna rädda. Något som naturligtvis påverkade deras nerver och kvalitén på avsluten.

Killen i Kölns mest spektakulära utrusning gjorde ett par år senare och kostade fransmannen Battiston tre tänder, ett krossat nyckelben, coma och en frånvaro från fotbollen i sex månader. Men han missade målet och Tyskland gick till VM-final. Kanske för att Battiston såg Schumacher komma emot honom i en våldsam fart. Tiondelarna efter att han bredsidat i väg bollen hoppar Schumacher med all kraft och med höften först rakt in i bröstet och ansiktet på Battiston.

Schumacher hade kunnat göra mycket för att undvika eller lindra smällen men det hade varit emot hans målvaktsfilosofi som bland annat gick ut på attt skapa rädsla och osäkerhet hos motståndarna. Många retade sig också på att medan Battiston låg livlös på planen gick Schumacher omkring och lekte med bollen och lyckades t o m förstärka mångas vanbild av tyskar på kontinenten så som arroganta, självgoda och fullkomligt hjärtlösa.

Andremålvakten i Schumachers klubb 1 FC Köln var den några år yngre Gerry Erhmann. När Ronnie Hellström pensionerade sig 1984 köpte Kaiserslautern Erhmann, 184 cm, efter sammanlagt en A-lagsmatch för Köln. Han kom däremot att göra 301 A-lagsmatcher för Lautern och gav direkt flera prov på att han var lärljunge till Toni Schumacher.

Ehrmann blev publikfavorit för sin aggressiva, konfronterande målvaktsstil. Han var inte så lång men väldigt muskulös och med hyfsade reflexer – han ville gärna ha närskott. Men hade hade också  långt permanentat hår och ett axelparti inte olikt en passionerad fjärilssimmares. Hans smeknamn var Chuck Norris, efter en tuff grabb från Hollywoods sämsta slagsmålsfilmer på 80-talet.

Ehrmanns idé var att det finns två viktigare begrepp för målvakter än alla andra: fysiken och självförtroende. Med de två förutsättningarna var allting möjligt – t o m en målvaktstil där du inte anpassade dig efter motståndarens avslut utan tvingade motståndaren att avsluta på dina egna premisser.

Erhmann älskade en mot en-situationer och kastade sig glatt och aggressivt ut på allt som rörde sig: ”Du ska inte vara rädda att ta en smäll, eller att ge en, när du rusar ut – fast undvik att knocka motståndaren.”

Han var även en av anledningarna att FC Barcelona och inte hans Kaiserlautern gick till den sista Europacupfinalen 1992. Barça avgjorde på en lobbnick över Erhmann i sista minuten i det avgörande mötet på bortaplan. Och i första matchen släppte han retur på ett långskott och kastade sig sedan åt fel håll på returen – uppenbart mer bekväm i att kasta sig åt höger än åt vänster där hans händer borde varit (5:15 in i klippet). Ska man säga något mer om Ehrmann som spelare är det att han är alldeles för fäst vid första stolpen. Han står ofta och håller i den – som om han inte kunde tänka sig ett värre öde än att släppa in en boll mellan sig och stolpen…

Det är med andra ord som målvaktstränare Erhmann gjort sig mest känd. Hans målvaktsskola i Kaiserslautern har fostrat klubbens nuvarande målvakt, Tobias Sippel, 180 cm och fem andra Bundesligamålvakter. Bland dem Tim Wiese och Roman Weiderfeller. Utan tvekan har den haft stort inflytande på tyska fotbollsmålvakter under hela 2000-talet.

Fysiken ger mer styrka men även mer självförtroende. Är du kraftigare byggd än den spelare du är på väg att kollidera med så är det troligt att utespelaren försöker undvika kollisionen eller åtminstone göra den mindre farlig, allvarlig. Lex Schumacher…

Ehrmann är även känd för sin lite annorlunda träningsmetoder varav en helt enkelt ska ”härda” målvakten vid att det gör ont att stå i vägen för hårda bollar men att det är värt det.

”En av de viktigaste är att ha modet att stå kvar och inte vända sidan till. Därför tränar vi ofta hårda skott från fem meter. I fall du stått i vägen för sådana 500 gånger så börjar kroppen lära sig att inte vara rädd och det blir automatiskt.”

Det är därför Roman Weiderfeller, 188 cm, så ofta står upp. Jag har en känsla av att hans karriär peakade i matcherna mot Malaga och Madrid. Hans insatser tidigare i den här säsongens CL är ojämna. Borussiamålvakten har ändå varit mer framgångsrik i CL än han är i Bundesligan där man normalt inte räknas bland de fem bästa målvakterna. Och eftersom Bayerns spelare känner till alla hans mindre starka sidor tror jag han får släppa in ett par mål på lördag.

Ps En lustig tillfällighet är att det finns en målvakt som stått för båda finalklubbarna, en som man absolut inte förknippar med någon av lagen. På sin ålders höst behövde först Bayern och sedan Borussia med kort varsel ha in en erfaren backup- för skadade första- och andra målvakter. Han satt mest på bänken men Harald Schumacher gjorde 8 matcher för Bayern och hoppade i säsongen sista match in i 88:e minuten för Borussia, 42 år gammal.

Källor:

The Outsider – Jonathan Wilson ( Orion Books 2012)

A Life too short  – Ronald Reng ( Yellow Free Press 2010)

Wikipedia

You Tube