MFF vs HIF

Alejandro Bedoya – hade Bedoya inte varit avstängd i derbyt hade HIF nu haft ett ordentligt försprång i den allsvenska tabellen. Ser de båda matcherna i elfte omgången i efterhand och HIF, Bedoya och Malanghu är väldigt duktiga. De två nämnda kommer omöjligt vara kvar i höst. De är visserligen små och inte så attraktiva för kontinentala klubbar men de är alldeles för bra för allsvenskan.

HIF borde gjort 5-6 mål på Åtvidaberg. Och Robin Simovic framstår än tydligare för varje match nu som totalt värdelös på att nicka – vilket är märkligt för en 198 cm lång spelare. Nästan alla journalister pratar om vilken stark nickspelare han är – jag har inte sett något som imponerar. Inte ens defensiva nickar klarar han av utan satte i går en rakt ned i gräset ( och på fötterna på en motståndare).

MFF känns däremot väldigt impotenta. De skapar få chanser och anfallarna är inte synkade. Alltså är det mittfältare som gör målen. I går ett av Thern, väldigt snyggt och två av Emil Forsberg vilka båda var mediokra avslut och målvaktstavlor av Niklas Westberg.

Vad jag verkligen gillade igår var den nye 96:an med 39 på ryggen. För att vara 17 år uppträdde han väldigt moget – spelade enkelt och var hyfsat bra utan boll. Och det känns som där är mycket boll och teknik i honom, när han får chansen till det.

Det bästa i går var naturligtvis poängen – att spela ganska dåligt och ändå ta tre pinnar borta är viktigt.

Bonusbästa – den nye domaren Kristoffer Karlsson var lugn och bra. Kanske något enstaka fel men betydlgt bättre än Andreas Ekberg på Olympia.