Orginellt försvar av Hamrén

Vanligtvis ger en sportjournalist oväntad cred åt en kritiserad idrottsprofil av den enkla anledningen att hen vill ställa sig in, låtsas stå på den kritiserades sida och därigenom får en lång och öppenhjärtlig intervju.

Hamrén har i flera månader nekat Offside den intervjun, oklart varför. Jag tror inte detta simpla motiv ligger bakom Anders Bengtssons försvar för Hamréns forwardsetiska landslagsrensning, typ  – ”ingen är bra nog och då ska min själ ingen få sola sig i glansen av min landslagssamling”.

Anders Bengtssons argument är att alla som står på gränsen till A-landslaget nu tänker: ”shit, jag måste skärpa mig”.  Anders Bengtsson menar att utanförskapet är en bättre metod till att bli bra än att bli uttagen, belöningar och att få vara med de etablerade namnen.

Inom all idrottsforskning, inom lärarpedagogik och samhällsliv är man överens om att beröm och mötet med en högre nivå stimulerar. Att träna med de som är bättre gör en själv bättre.

I motsats till detta står  då Anders Bengtsson och Hamrén. Kontentan av Anders Bengtsson resonemang är att  ju längre tid som går utan att du blir uttagen/uppmärksammad till en landslagstrupp, desto bättre blir man. Ju mer bortglömd desto hetare är du?

Låt oss säga så här, jag är glad att jag inte är son till Anders Bengtsson!