En idrottsönskan

En av de roligaste friidrottsgrenar att följa är sprint – det går snabbt, är lätt att fatta och man har  enskilda banor. Om jag har fem önskningar och svensk idrott de kommande fem år så är en av de att Irene Ekelund fortsätter utvecklas. I dagens utomhuspremiär krossade hon sitt pers med 38/100. 11.35 är bra, det är final på EM men framförallt är det bra av en 16-årig tjej på Kils kolstubb. Nej , de har inte kolstubb men jag tror inte banorna är speciellt snabba, Sviktande kanske men inte snabba.

Vi är inte bortskämda med sprinters, svenskar är inte snabba utan starka och sävliga och hoppar högt. Linda Haglund, Christer Garpenborg och…  Lennart Strandberg.  Det är i princip alla. Linda sprang dopad, troligtvis utan att hon visste det – hon hade finsk tränare. Christer fick problem med sina tandfyllningar och fick sanera hela munnen. Lennart var på väg mot en pallplats efter Jesse Owens i Berlin men sträckte bakre lårmuskeln efter 30 meter.

Irene Ekelund, hon borde ge oss minst 15 roliga friidrottsår!